jag kan inte sova

Ibland finns det stunder då jag bara vill tillbaks fast jag vill stanna.  Ibland känns det som om hela mitt liv har blivit avslöjat och sanningen är patetisk.  Ibland händer det att jag inte orkar göra någonting, en sorts trötthet som sömn inte kan fixa.   Ibland kollar jag på mobilen konstant, bara ifall någon kanske skulle ha saknat mig. Men inga svar.  Ibland när jag går hem ensam kan jag få en känsla av att det kanske hade varit bättre.  Ibland saknar jag rutiner, något som får mig att kämpa, hålla fast till det jag tror på.  Ibland finns det stunder då jag bara vill sätta mig ner på marken för jag pallar inte med skiten.    Men oftast är jag lycklig, klagar inte överdrivet.  Oftast går jag inte hem ensam och då känns det helt okej.  Oftast fortsätter jag framåt, försöker att förtränga.  Oftast brukar jag kämpa, för att visa mig tapper.    Men ibland händer det att jag saknar oss.  Saknar det som var.  Saknar att ha en bästa vän tillhands 24 timmar om dyngnet.  Och ibland händer det att jag blir osäker, tvivlar på mig och alla andra runt omkring.  Det händer att jag inte orkat mer, brytit ihop på skolgården när världens faller samman.      -Men annars mår jag bara bra, själv?