INGA BOMBER FALLER HÄR

Jag drack kaffe på mitt favoritcafé idagHan som alltid jobbar där och numera känner igen migblev lika förvånad som jag själv när jag inte tog det gamla vanligaEfter ett halvår av samma sak varje gång var det hög tid nog att testa något nyttJag läser min bok om polisen VansessaHur hon löser mord och slåss med onda mänJag var hennes största idol och läste varje sidamed den största entusiasmen bara en adhd-person kan ha när vi hyperfokuserarJag tittar upp mot himlenoch slås över det faktumatt inga bomber föll härMitt hem stod kvarDen där miljon-lägenhetenprecis bakom centrum i stanVi klagade på att den var för litenVi skrattade och sa att våra känslor inte fick platsDe var så storaJag tvingar mig att läsa nyheternaVarje dag loggade jag in på Omnien nyhetssida som exet visat migEn okänd kvinna som blivit mördad,en gruppvåldtäkt, ekonomi, senaste nytt inom fotbollenOch sen hur hemskt det var att Hamas inte släppte gisslanHur våra framröstade politiker stolt står och sägeratt Israels svar var proportionerligtMed exakt de ordenEtt öga för ögaverkade vara deras mottoJag undrade när någon skulle säga någotDet var trots allt 1200 personer som dött i IsraelDet var 1200 personer för mångaDe hade all rättatt berätta om detMen motsvarande siffra för Palestinavar 34 000 människor, där 70% av de som döttvar kvinnor och barnJag undrade när viskulle sluta betala prisetför mäns idiotiHur länge skulle världen se påUtöver dessa 34 000 människorhade nästan ytterligare 80 000 personer skadats allvarligtÄndå var det ingen i regeringensom talade om PalestinaIstället talade man omatt det var proportionerligt34 000 barn och kvinnoroch nästan 80 000 fler- allvarligt skadadejämfört med 1200 personerNär jag öppnar instagramser jag en film på en pappasom håller upp sin dotter i famnensom om han visade hennesamtidigt som han skakade hennes livlösa kropp våldsamtBarnet hade inget huvudJag tänker återigenpå orden våra politiker användeDe kallar det konfliktEbba Busch går ut och sägeratt Israel inte är perfektHon lät som någon somförsökte försvaraden där misshandlande mannen"Han var ju snäll ibland också"Jag undrade när det skulle vara nogJag undrade också om de någonsinhade känt detSorgen som totalt överrumplade ensom tog allt det vackra med sigoch gav tillvaron en näst intillouthärdlig tomhetsom inte orkadesfyllaOm dom hade känt denså kunde dom omöjligt kallamassakern av människorproportionerligtIngen sorgtar ut en annanDet skapas bara merOch i den tomhetenväxer ett svart hålmed alla desom blev kvaroch försökte hittaen anledning tillatt inte ocksådö med domJag undrar om de känt denSorgenPolitikernanär de pratar om livensom inte längre fannssom det varproportionerligt Det fanns ingetatt förlåtaMen det fanns en röstatt användaDet är EU-val nuJag har fått hem min valsedelJag vet vad jag ska rösta påTror jagMen det känns inte nogJag undrar om det någonsinblir nogNär blir det deti så fallHur många sorgerskulle världen orka bärainnan den gick underHur många människorskulle fördrivas från deras heminnan någon skulleöppna dörren till domVar det jag?Hängde det på mig?Gjorde jag tillräckligt?Jag repostar på instagramAll Eyes On RafahDet var en så liten sak att göraJag tänkte på demonstrationen i Malmöom hur jag tappade rösten flera dagar efteråtOm hur jag från kraften ur mitt inresamlade all luft jag kundeoch skrek utEtt ropså högt jag bara kundeJag drömde om att de hördesända till GazaJag vet att det integjorde detmen jag stod inte utmed all den här tystnadenJag hade sett denDödenJag hade levt bredvid denJag visste vad den tog med sigoch vad den lämnadeAlla människors sorgsom följde de som aldrigfick älska igenOch jag skämsJag skäms över attsitta på mitt favoritcaféöver våra plötsligt stora 24 kvadratJag skäms över att jag hade så många att älskaoch att alla de personer somnade tryggtmed tak över huvudet och mat på bordetJag var så ödmjukt tacksamMen så grundlöst sorgsenöver alla liv som aldrig fick chansenatt älska igenVi har det så bra,du och jagDet var så lättatt man glömde detMen här föll inga bomberVi hade vårt hemMaten skulle alltidlösa sigså länge någon orkadeställa sig och laga den// Jag drack kaffe på mitt favoritcafé idagHan som alltid jobbar där och numera känner igen migblev lika förvånad som jag själv när jag inte tog det gamla vanligaEfter ett halvår av samma sak varje gång var det hög tid nog att testa något nytt Jag tittar upp mot himlen och slås av det faktumatt inga bomber faller här