"IBLAND BLIR JAG RÄDD FÖR DÖDEN." (KONSTEN ATT ERÖVRA DAGEN)

På en sängkant i en nästan tom sal sitter bara hon och jagDet luktar sjukhus och antibiotika Frågar om hon behöver något meroch hon svarar att hon behöver att smärtan försvinnerså hon kan åka hem till sin livskompanjor "Du förstår, varje kväll så kramar vi varandraoch säger `tack för den här dagen, käre livskamrat´.Och varje morgon vi vaknar så håller vi om varandraoch så säger vi `tänk att vi fick en dag till ihop`.Vi har varit gifta i över 60 år nu.Jag vill bara få komma hem igen,så vi kan vakna tillsammans som vi brukar.Det är så ensamt utan honom.Och han tycker det är så ensamt utan mig."Jag fäller tysta tårar och håller hennes handFastän att vi inte ska sätta oss på sängkantenså gör jag det ändå,sen fortsätter hon berätta "Varje morgon så försöker jag erövra dagen,men det är inte alltid så lätt. Livet har sina sätt.Om det inte finns en morgondag,så vill jag bara få somnabredvid min bästa vän.Och tacka honomför den här dagensom vi fick tillsammans.Imorgon kanske inte fanns."Jag går raka vägen in på toaletten och låser in mig så jag kan få gråta i lugn och roDet är klart att även jag undrar om jag någonsin igen skulle hitta en livskamratNågon jag kunde älskasom om imorgon kanske inte fanns22 februari 2020 kl. 21:55