Hjärtan i tempel

    När du kysser mig hejdå vid busshållsplatsen och det sista jag ser utav dig är din rygg,   går ena halvan utav mig hem.  Den andra står kvar och tittar ihåligt efter bussen som redan försvunnit borta bakom ängen för länge sen.  Och det känns som om jag tappat något.  Förutom min stolthet som jag slarvat bort för länge sen, står en flicka med slitna toppar kvar i kvällen.  Där under busshållsplatsen.  Och tro mig när jag säger att hon inte har rört sig en millimeter.   Står som fastgjuten i marken under henne som ändå inte verkar existerar.  I hopp på att ett mirakel ska ske, när det finns precis bredvid.