För alltid är bara början

      Jag saknar er och varje gång jag kollar på våra bilder så ler jag i ena stunden,   för att vi är så jävla onormala.  Och jag älskar det. För vem fan pallar vara normal?  Och i andra sekunden jag kollar på fotona så vill jag bara dunsta.   För jag saknar er.  Och jag älskar er, så jävla mycket att det inte kan vara normalt.    Bästa vänner för alltid, okej?