FINNS DET WIFI I HIMLEN

När någon dogskulle alltid någon annantvingas leva vidareInte för att man nödvändigtvis ville detutan för att man var tvungenDet fanns ett innan och det fanns ett efter sorgenJag kunde i smyg avundas människorsom inte behövt känna denBära denlära sigleva med denDe visste intehur livet kändesefteråtEtt privilegium man inte förstod att man hadeförrän det var bortaDe vet inteatt man också dörtillsammans med domSmå delar av sig självsom aldrig kommer tillbakaSorgen blev en delav ens vardagmedan man försöktebli kvitt denÄven om ingenkunde fly dödenså sprang man ändåTill slut så blir man vän med den,sorgenMan accepterar densom en del av sig självInte för att man villutan för att man måsteSen lever man vidaresom om de aldrig häntsom om de alltid häntsom om de fortfarande händesom om de inte hände allsOch i det livetlär man sig ståMan lär sig väntapå att sorgen skulle sluta göra ontoch istället bli en del av sig självDet gjorde ont att levaalla som sa något annathade aldrig älskatDet var en sorgatt älska någonEn oundviklig känslasom inte gick att argumentera bortDet fina varatt vi gjorde det ändåÄlskade igentrots priset vi betaladetrots sorgerna som följdeså gjorde vi detOm och om och om igenSå mycket kärlekhade vi att geatt sorgen bleven del av vår förmågaatt älska igenKanske borde jag inte då avundas människorsom inte behövt sörja någons nära dödKanske borde vi snarare hyllade som faktiskt förloratnågon de verkligen älskatmen lyckades hitta kärlekigenTy de visstevilket pris man fick betalaMen de gjorde det ändå//Kära mormorJag vill inte dö längreDet krävdes lite terapi,ett nytt förhållandeoch ett nytt äventyrför att jag skulle fatta detJag har en bra partner nuDu ska se honomHan är verkligennågon du hade tyckt omÄven om jag vet att du egentligen villeatt jag skulle leva ensamDu sa att man aldrig skulleförlita sig på mänJag bär det med migJag älskar män ändåMen min styrka ligger i systerskapet,precis som du lärde migJag vet dess värdeoch jag tar det inte föregivetDet var trots allt deras förtjänstatt jag inte tagit livet av migÄven om det var jagsom tog mig hithjälpte de migpå vägenDeras kärlekskulle aldrig förringasJag visste hur viktig den varför att jorden inte skullegå underSå kära mormorJag sörjer dig en livstidAlla planer jag fått skriva omAlla saker jag inte kunnat göraDet borde vara du och jagDet skulle vara du och jagNu är det bara jagJag vet att det inte blirlika mycket texter härsom under den tiden närjag var tillsammans med andra mänMen jag tror det är ett gott teckenäven om det är fint att veta att du läser det härfrån ett moln där uppe i himlenUndrar om det finns wifi därom du lyckats koppla upp digeller om du som vanligt har panik över teknikenMormor du tog livet med dig när du försvannDet kändes som jag också dogKanske var det först nunästan 10 år senaresom hjärtat och själenslutat streta emotsorgenjag kände deni varje hjärtslagJag kände digMen jag kände livet starkareSå mormor jag kommer inte änÄven om jag saknar digVet att det inte blir lika många texter här,men jag tror att det är för att jag mår braJag tror det var för att jag kände livet starkareän vad jag kände sorgenMormor du lever genom migJag ska göra allt vi aldrig hannJag fortsätter älskaför ossför ossför ossigen och igen och igen