ett sista andetag innan allt faller samman

    Om jag hade förstånd nog till att förstå vad det var som egentligen gjorde så ont,  hade jag aldrig suttit här och försökt läka mitt trasiga jag med tabletter som mamma tyckte jag skulle ta.   Sena kvällar blev tidiga morgnar, fick aldrig någon sömn och drog slutsatsen att jag tänker för mycket.    Det blev mitt måtto för jag kom aldrig på någon bättre ursäkt till varför jag fuckade upp allting,  men jag antar jag ville täcka över sanningen lite,   skymma dess nakenhet för jag tyckte att den blottade sig för mycket.  Jag sa att den sålde sig till den som ville ha svaret.  Men när man väl hade allt det ärliga i handen, så insåg man att lögnen man levt i tidigare,  var tio gånger bättre.  Så vi säljer oss själva, ger bort oss en efter en.  Byter sängar lika ofta som stjärnorna faller, vilket händer varje kväll från augusti till september.  Vi tror att det vi gör är rätt, fast innerst inne vet vi att det är fel.       Ändå kan vi inte sluta.  Jag kan inte sluta.