DET FINASTE SOM HÄNT MIG

Ibland kom det över migsom ett mörker jag inte kunde fly frånOch jag fick göra mitt ytterstaför att inte fastna däri igenJag minnshur sjuksköterskanpå akutenbad migatt dricka den där kolenså att jag inte skulle döJag grätnär jag insågatt jag skulle överlevaNär jag nästan tre dagar senarevaknar upp i en sjukhussängmed nålar och EKG kopplad till maskinerså frågar läkaren, om det fanns någon vi kunde ringaJag svarade nejIdag sörjer jagatt jag inte tillät mig självatt bli älskad tidigareSå mycket kärlekjag tackat nej tilloch inte kunnat ta emotför att jag inte trottatt jag förtjänade detSå litekändes ljusetatt mörkretblev min vänOch den gick bredvid migän idagInte som en del av den jag vareller den jag blivitutan snarare en skuggasom följer mig överalltmen får finnas först närsolen lyser på migSå lys på migStäll mig i solenTill vännernaförlåt att jag inte ringde tidigareJag är här nuTack för er kärlekför att ni aldrig blev räddaeller ryggade ifrånnär jag var som allra minstälskvärdTack till desom höll mig extra näraSom ringde och skrevtrots att jag inte svarade//Kära jagJag fattaratt allt till slutinte längre skulle gå att bäraMen kom inte här och troatt det skulle bli mindre tungtbara för att du bar det självAllt du inte kunde getill dig själv tidigareHar du nu i överflödOch jag ska älska migsom Ebba älskar envisheteneller som Kenny älskar lugnetsom Nina älskar kärleken som Bella älskar fridenoch som Tilda älskar morgondagenJag vardet finastesom hänt migBär det