Den Som Dräper

      För jag tror vi var för stolta   för att våga sanningen komma för nära inpå.  Vi såg oss som en självklarhet, fast ingenting var förgivet, bara att hjärtat skulle slå hundra slag om dagen,  oavsett hur djupt du än hade fallit tidigare under nätterna.  För vi är alla rädda för de ord som fördömer, ord som sätter punkt på en mening.  Som ett slag i magen fast ingenting känns, trots att du tappar andan och förlorade den för alltid.  Låt dom sparka.  Låt dom spotta.  Du behöver aldrig bli som dom.  För du och jag är inga krigare.  Vi är bara människor som är för rädda för att leva   så vi tvingas döda oss själva,  ihop om förintelse.   När allt annat runt omkring redan dött utav förtvivlan.