Cuz it\'s not the fall that hurts, it\'s when you hit the ground.

För jag gick på moln, flög högt bland stolthet och fördom.  Men plötsligt stod jag under, med fötterna på marken och blickade upp mot skyn.  Stjärnorna syndes inte ikväll, men jag visste att om dom bara hade fått chansen   så hade dom lyst starkare än allt annat på vår värld.  Men till slut skulle dom också falla.  En efter en.   Och vi skulle stolta stå under dom och önska, varje gång dom slutade existera.  För det gör dom till slut.    Vi kan peka med hela handen, köpa stjärnor för miljoner och döpa dom till våran ära.   Men ingen tänker på att se ut i rymden ,är som att se tillbaka in i tiden.    För den stjärnan som du tycker lyser starkast,  kanske redan har slocknat.