BROTT

Det är inte detatt jag inte är över digInte heller handlar det omatt jag inte förstårSå medveten var jagatt jag visste exaktvad det inte handlade omSå vis var jagatt jag hade förstått exakt alltvad det inte grundade sig urNär jag vaknar från drömmenvill jag först somna omJag vill tillbakaVakna-jag sägerskamfyllt till mig självVad har du där att göra Jag vetså välvad jag inte har där att göraBorde intefår intekan inteÄndåvill knappt säga detännu mindre skriva om detgör det ändåFör det var såvi gjordeJag läser det du skickatsom ett ankare i sanningenatt du hände migatt jag intehittat på digDelar avallt vi skrevgör ontJag gavså mycketmotståndDu låtsadesrespektera detinnan du i nästa mailpratade omhur det kändesatt se mignakenVad gör manmed den skammenVart tar den vägenHur ska jagta hand om en känslasom inte ens är minTänk att jag troddeatt det var såhärlust kändesDet var så svårtmed vanlig kärleknär den aldrig kändessom digHela jagvar en människahela duvar en enda långförberedelse av brottSå jag går uppgör kaffe på sängen till min pojkvänmen läser mailen först när jag är ensamIbland var jag tvungen att göra detförankra migAnnars hade jag nogblivit galenAnnars hade jag nog lyssnatnär du saatt ingen annan fick vetaKanske var det därfördet var så viktigt attprata om detJag var ingens hemlighetJag var ingen man doldeJag var ingen kompromissför att komma åt min kroppJag var min egenHela jagvar hela migJag förstår varför jag troddeså gott om digJag ser detOch jag har medkänsla till mig självför att jag fortfarandeiblandtycker synd om digJag hoppas du aldrig mer läser den här bloggenDet hade nog gjort för ont för oss bådaDet tjänar inget tillDu hände migdu formade migi helt fel riktningDet har tagit år att forma omlära sig älskaså som kärlek ska kännastydligenJag hade allt jag behövde häri en säng i Stockholmtrots att jag sa till digatt jag aldrig skulle flytta hitJag hamnade här ändåDu saatt du iblandblev rädd för mignär jag satte gränsersa ifrånInte så!Du sa attden sidan av migskrämde digfick dig att undraom du kanske skullebacka från migSå rädd var jagatt förlora en vänatt jag spelade medslutade säga ifrånLät digoch saatt jag ocksåtyckte om detJag vet än idag intevad som gör mest ontatt du inte sågatt det inte var kärlekeller att jag aldrig slutade hoppas påatt det kunde bli kärlekDet enda jag vetär att skammen aldrig varmin att bäraDet var det dom sa iafSå säg dåhur det kommer sigatt när jag drömmer om digså vill jag tillbakaIstället går jag uppså att jag verkligen vaknaroch skriver texterom hur allting varett enda långt brottNågon var tvungenatt ta den skuldenDu behövde bära denså jag slapp bära skammenav att aldrig bli älskad av dig