9 125 mail senare

Kanskevar hemligheten i livetdet där obekvämasom tar år att närma sigsom man helst inte vill erkännamen som man vetstämmer ändåKanske fick andra människorutrymme i vårt egna livför att vi bjöd in de attexistera i detFan Vad den tanken skaverJag vill knappt skriva detändå behövde jag höra detikväll mer än någon annan kvällJag är två sekunder ifrånatt ha druckit hela flaskantrots att jag baraskulle ta ett glasoch konsekvensen bliratt jag tänker på digoch allt det därjag aldrig saSå jag skriveriställetmen inte till digtack och lovJag håller miginte för att jag villutan för att det är det som förväntasav en vuxen, mogen kvinnasom gått i terapioch lärt sighanteradet som behövdehanterasDet var inte såatt jag inte vissteKanske var det just detatt jag visste för mycketEfter alltså fanns det ett lugnEn storhet och fridi att endast ge energitill det som sedan skulle gynna migSålla bortdet där som integjorde mig gottVara vuxen nogatt förstå skillnadenoch ta ansvar för detoch sin egen läkningoch utvecklingNi behövde inteberätta det för migJag vissteHade varitrationellvislugnklokresonligså länge nuÄr jag galenom jag sägeratt jag inte ryms däri?Att alla känslorinte fick platsi boxen de velat mura in mig iÄr jag galenom jag sägeratt jag förstårde absolut galnasteVreden de bar påskratten som bubblade uppvid fel tillfälleoch ilskan som sällankunde tyglasSom blev rubrikeri tidningarmen en hel romanbakomsom ingen skrev omIkvälljag vill intepassa inJag villleva utvarenda gångjag sansatbett dig lämnaVarenda förhörpolisen spelat inOch jag tänkte påmin hållningeller vilka kläderjag barSom omjag levdeför någon annans skullEfter någon annansreglerAllt för attpassa ini bildenandraförväntadesse migMen jag var aldrig därSå om jagdör imorgonInte för att jaghade planerat detutanför attdet var sånt som händemed människor som levdeså låt mig inte gåriktigt äninnan även jagfått tappa detEn dagska det kommaförsoningenOch jag ska hitta dendagen då jag självbemöter galenskapensom en del avden jag varEfter alltså måste man vara galenom man fortsätter välja livetefter allt som häntSå låt mig integå änLåt migfå levautanförinramningen avhur jag skulletyglamin galenskapIngen människakunde tygla entsunami av känslorIbland var de bara tvungna attfå ebba utäven om det innebaratt saker och tingskulle förstöraslängst med vägenJag vill inte ta dig med migJag vill slå följeFör första gången någonsinså kunde även min galenskapmätas med dinSe digöver axelnför alltidefterdittspökeOch jag skadansaöver hela världeni varje skuggaoch solskendär du gåtteller planeratatt komma tillJag skulle redanvara överalltFörsökbli av med migPrecis som jagi årförsöktebli av med digMen aldriglyckadesÄr jag galenom jag troratt vi bådanågonstanskanske också ärsammabara olika typerav galenskapDu sa du varmitt spökesom alltid skullehitta migmen verkade aldrig förståatt jag hamnade i natten med digNu var vi båda fastKanske mest för attvi gav varandrautrymme attexisteraInte för att vi nödvändigtvis villeutan för att vi inte visstehur man inte blevgalen annars