3 månader utan honom

Ja så kom den dagen när en av de finaste och mest betydelsefulla människorna i min tillvaro begav sig med packade resväskor och vänner som sällskap iväg till ett ställe på-tok-förmycket- förlångt-bort. Jag har haft mitt movie moment, stått på flygplatsen med tårar i ögonen och omfamnat honom i en krampaktig kram, som om mina mest desperata känslor trodde att de skulle kunna hålla fast honom här hos mig... Om jag bara höll honom så nära intill som det bara gick. Men det förnuft i mig som faktiskt existerar förklarar sakligt och bestämt om för mig att det inte är rätt av mig att hålla honom för mig själv. Det är egoistiskt och dåraktigt, han är inte min ägo även om han äger en stor del av det finaste jag har att erbjuda en annan individ.  En liten gracil bild från dagens vistelse på Arlanda airport. Min söta lilla tönt, kommer sakna dig i massor!