Ett nej är ett nej.

Till dig som försökte dra av mig trosorna fast jag sa nej, jag fick blockera ditt kön flera gånger för att du inte lyssnade, vi skrattade, det blev som en lek. För dig ja´. Det enda jag kunde fokusera på var den stora klumpen i magen och den påfrestande spyan jag försökte hålla ner, jag ville hem. Men jag kunde ju inte vara otrevlig. Det nöp över mitt nakna skinn, men jag fortsatte ge honom det han ville ha. Jag lät honom röra över min kropp fast det gav mig rysningar. Jag ville inte säga ifrån igen så jag lät honom ta av mig byxorna, jag hjälpte honom till och med. Mina kinder var heta och svetten rann över mitt varma ansikte. Men jag var ju med på en del av det, så då fick jag ju stå ut med resten också. Jag gav inte med mig den natten, kanske för att pappa ringde och sa att jag skulle komma hem, men min självrespekt fanns inte längre kvar i mig. Några minuter till och jag hade låtit honom, jag hade låtit honom ha sex med mig för att jag  inte orkade säga emot en gång till. För just då, kände jag mig redan så äcklig att jag förtjänade att bli våldtagen. Jag är säker på att du läser detta och jag vill att du ska veta:Så fort en person säger nej och du fortsätter, är det sexuellt övergrepp. Om personen du vill ha sex med inte på något sätt ger sitt samtycke dvs att om personen inte säger ja är det sexuellt övergrepp. Det spelar ingen roll om hon skrattar, säger emot eller inte gör något motstånd. Det är sexuellt övergrepp så länge personen inte vill. Det faktumet att du med största sannolikhet inte ens vet om vad du har gjort gör mig så otroligt frustrerad. Men vem är det vi ska skylla på? Är det dina vårdnadshavare som inte uppfostrat dig ordentligt? Eller var det kanske mitt fel, då jag inte var tillräckligt tydlig? Hade det inte spelat någon roll, eftersom DU ville? Eller är det helt enkelt samhället som vi lever i idag som har lärt oss, sedan barnsben att den där killen i korridoren som började jukcka mot dig i trean bara var kär i dig, eller att han som kallade dig hora i sexan inte visste hur han skulle uttrycka sig, eller han som tog på dig bara var, en kille helt enkelt. Inte konstigt, när man lever i ett samhälle där min bibliotekarie sa att jag inte skulle orka bära alla böcker pga mitt kön, eller när min kompis blev intryckt på toaletten och fick sina trosor upprivna. Vad är det för samhälle vi lever i när detta är normaliserat? För att vi har fått lära oss att killar är killar och de kan bete sig lite hur de vill. # metoo kan vara det viktigaste och mest skrämmande som hänt på länge. Jag upplever det läskigt hur många personer där ute som på något sätt blivit sexuellt trakasserad. O till dig som läser detta och tar illa upp, "för alla män är inte sånna", kan du ta en minut och tänka på varför du måste ta illa upp. Om du har respekt mot dina medmänniskor behöver du inte ta åt dig, men om du nu blir upprörd, kanske du borde fundera på varför. Är det ett sånt här samhälle du vill att ditt barn ska växa upp i, är det ett sånt här samhälle du vill att din partner ska gå omkring i på kvällarna? Är det ett sånt här samhälle du vill att dina nära och kära ska få uppleva varje dag. Inte? Så vad kan DU göra åt det?