När två hjärtan blir till ett

Detta inlägg skrev och postade jag för tre år sedan. Då jag som ung egenföretagare jobbade som allra mest och hade mest jobb på annan ort jag någonsin haft! Fastän pengarna styrde vardagen och livet, så har jag alltid haft mig själv som prio 1 under alla år. Iallafall försökt så ofta det bara gått! 😊 Jag är så ofattbart lycklig att jag mitt i allt jobb förstod och tog beslutet att förlänga just denna helg med ett dygn!😊 Då pappa fyllde år mitt i sommaren fick vi hela familjen med respektive en söndag tillbringa tid tillsammans ute på samma villa. 🌟 Det är jag så evigt tacksam över också 🙏😊 Att jag fick egentid på denna hyrvilla vi haft lyckan att ha i över 30 års tid. Att få vara där man trivdes allra bäst!🌟 Att få övernatta ensam en natt, som jag alltid gjorde varje sommar och höst😁  Och att jag denna måndag 14.8.2017, som egentligen skulle varit en full jobbdag. Med resten av veckan med långa jobbskift med hotellövernattning norrut.  Istället blev mitt val att jobba bort allt jobb en hel söndag ett minnet för livet-dag för mig, då jag fick en heldag tillsammans med mamma och pappa som kom ut till hyrvillan hela måndagen😊❤️  Vi åt, åt jordgubbar med glass, jag och mamma simmande och bastade och pappa fotade oss från bryggan 😊 Jag fotade även honom då han satt på bryggan. En helt vanlig måndag med mor och far ute på hyrvillan. Jag packade mot kvällen ihop allt och åkte hemåt packade upp, och packade om resväskor för långa jobbskift med hotellnatt på annan ort som väntade från och med tisdagsmorgon 😊  Jag är ännu så ofattbart glad för mitt val! Hur jag just denna söndag kom mig för att jobba en heldag ute på villan och få förlänga helgen med ett dygn!  För det blev även det sista besöket på denna hyrvilla tillsammans med min mor och far samtidigt ❤️ 16 dagar senare dog min far plötsligt. Totalt oväntat hemma i mor och fars egnahemshus en solig lördagsdag. Han var ensam hemma förrän mor skulle komma hem från jobbet. Och förrän jag och min syster skulle anlända hem under helgen. Youtube var på på datan. Han höll på med sina vardagliga saker och packade inför ett par dagars hjärtkursrehabilitering framför. Han höll även på med min och mors presenter, eftersom vi båda skulle fylla år ett par dagar senare. Han hittades död på golvet på vinden. Orsaken var ett hjärtrelaterat fel. Han hade också levt med genetiskt hjärtproblem. Och livet och hela framtiden förändrades för alltid på några sekunder efter att min mor ringde mig. Sista dagen tillsammans med mor och far på hyrvillan vi haft över 30 års tid. Pappa fotade fotot på jag och mamma i vattnet. Jag fotade pappa på bryggan. Idag, 14.8.2020, har man själv för 8 månader sedan upplevt att vara så nära döden man kan komma pga hjärtrelaterat fel. Men jag klarade mig i sista sekund!  Det känns ännu så ofattbart konstigt, men ändå så självklart, att pappa fanns med mig vid operationsbordet då jag kommit in till akuten, läkarna sprang och på och just då jag räddades i sista sekunderna, så hörde jag pappas röst: ”Vad gör du här? Inte skall du hit ännu på många år!” Och sekunderna efter hörde jag läkarna säga: ”Kaikki hyvin, allt bra”. Och jag fick en ny chans! ❤️ När jag nu under veckan blev intervjuad från grannlandet, ställde hon i andra änden av luren även frågan: Har jag börjat leva och satsa ännumer på livet efter både pappas bortgång och efter min egen nära döden upplevelse? Som alla som känner mig personligen vet att jag alltid redan förut gått min helt egna väg genom livet 😊 Egna stigar, egna spår. Jag satsar, jag kör på och jag vågar! Man vet inte förrän man prövat! Svaret till tjejen i telefonen blir absolut ett stort JA!😊 Har jag inte förut levt livet, gör jag det mer än förut nu!😁 Jag lever till fullo varje dag! 🌟 Jag njuter av varje dag. Jag satsar och vågar och tar mig framåt. Både med mig själv, med min viktnedgång, med kropp och själ, med hus och hem. Jag satsade och riskerade något enormt stort då jag i vår chansade körde till min pojkvän och pratade totalt spontant en vanlig onsdagkväll frågade om vi skall försöka och pröva på att vara mer än vänner! Jag gick inte under av att oväntat Corona tog mitt klädjobb ifrån mig! Istället satsade jag och chansade tog steget att våga pröva städa igen (med läkares tillåtelse) då jobbmöjligheten kom! Jag vill få synas, få höras. Få dela med mig av min ovanliga upplevelse! Satsa på samarbeten, blogg, föreläsningar. Visa att jag lever 😊Mot alla odds håller och står jag fast med mitt älskade egnahemshus! I sommar fick jag även i värsta coronatider min terass fixad! Jag vill, jag gör, jag prövar och jag tar emot både lyckliga och positiva dagar, likaså med tuffa och negativa dagar!  Mitt motto är ändå som alltid: Lev ditt liv förrän livet lever ditt! Och våga möta dina rädslor, inte fly ifrån dom.  Hjärtat tog pappas liv, men jag fick chansen att överleva. Med det kommer mitt hjärta så länge det får slå alltid att bestå av dessa fem saker:  - En del förlamat -En del helt - En del av fina, lyckliga och positiva minnen. Med positivitet, styrka, hopp och envishet! - En del av tunga, tuffa och negativa minnen. Även med lärorika saker. -  Pappa. Du dog alltför ung! Inte ens hunnit få pension. Jag kommer leva fullt ut och ta vara på varje sekund då jag är så säker på att du fanns med och såg till att mitt hjärta skulle få fortsätta pumpa ❤️ // Mojan