Livet är. Livet lär. Livet tar. Livet ger.

En turbulent vecka med många uppgivna och oroliga stunder samt med oväntade provtagningar bakom. Samtidigt som veckan har spenderats på allra bästa vis med fotojobb och mycket god mat och träff med flera olika människor. Varken jag eller någon kan ännu säga exakt varför min andning blev som den blev i början på veckan. Otäckt var det! Och dagarna efter har varit svåra då man inte haft några klara svar och jag har gruvat mig om det kommer att komma igen. Men ingenting har skett! 😊 Däremot fick jag istället tack vare denna otäcka andningshändelse och alla kontroller, klarhet och datum för min stora kommande kontroll 😊 🩺 🥼  18-20 augusti, dvs efter fem veckors tid, får jag äntligen fara på min efterlängtade kontroll, hjärtfilm och på ulraljud till sjukhuset 😊 Jag ringde och ville prata länge både igår och idag med hjärtskötaren, eftersom efter denna oväntade andningshändelse fick jag sådan ledsamhet. Sådan uppgivenhet för stunden. Sådana enorma krafter och oro som togs och sögs ur mig och min vardag. Speciellt tisdagen, som jag hade väntat så på min lediga dag. Den for till läkarbesök, väntande, oro, skräck och väntan på läkarsvar. Jag ville prata med henne och fråga mycket vilka prover jag kommer att ta. Varför. Varför det togs ett infarktsprov igen i tisdags. Var det något tecken på en ny infarkt? Hur skall jag vara, hur skall jag göra nu. Motion. Jobb? Kan jag fortsätta att jobba med städning? Jag som förlorat mitt förra jobb, börjat från noll igen med uppskolning och nytt ställe. Tankarna var många och jag hade tyvärr hunnit lägga upp dom värsta scenerna redan i mitt huvud hur det SKULLE kunna/kunnat bli. Så blev det då jag inte hade några svar och tankarna flög iväg. Jag fick även i förrgår en sådan uppgivenhet för stunden. Oron tog över. Ovissheten och inga klara svar. Mitt hjärta hade då även haft ett par hårda extraslag och det stack till nusomdå. Jag blev även då så irriterad då jag var så trött och inte orkar samma tempo som förut. Som är helt klart eftersom jag lever med ett hjärta som inte pumpar som förut och som för alla andra. Men för stunden då kändes nog allt så dåligt. Jag var så uppgiven.  Jag hann i ilskan tänka att varför kan jag iallafall inte få en pacemaker så jag slapp detta elände och oro och kunde få ett hjärta som pumpar normalt? Få känna på en normalare vardag och lämna bort iallafall några av medicinerna... Allt jag funderat på pratade jag av mig med min hjärtskötare idag. Och att prata och få några svar gör så mycket 😊  Hon förklarade att proven togs i tisdags, för säkerhets skull och för att jag själv skulle få svar. Ingen infarkt påväg, proverna visade toppen😊 Jag hade 9 av 15, som är gränsen för det provet så där får jag lugna mig 😊 Hjärtfilmen såg så bra ut att något farligt kunde det inte varit. Det skulle ha synts isånafall. Min hjärtsvikt är somsagt ännu mycket hög, den går neråt sakta men säkert. Men det måste gå ner mer.  Så därför fick jag en tid som dök upp redan efter fem veckor. För att få kolla hjärtat. Ultraljud. Hjärtsvikten. För säkerhets skull samt för att jag själv skall få mina svar svart på vitt 😊 Därav alla prov kommer att tas. Så jag själv även kommer att få svart på vitt med allt😊 Dom hade diskuterat mitt jobb och den fina hjärtfilmen från i tisdags avgjorde nu att jag idag skall och kommer kunna fortsätta jobba fast mitt oväntade andningsbesvär. Men jag måste känna efter själv med allt. Jag är inte som alla andra och det måste jag bara acceptera. Som jag redan gjort. Allt i min egen takt 😊🌟 Samt får framtiden avgöras efter min kommande kontroll nu i augusti 😊 En pacemaker lägger dom inte in åt mig. Jag är så ung och så pass frisk. Att sådant alternativ finns inte idag😊 Medicinen Cardace jag nu trappat upp och äter 4 tabletter/dag höga doser, skall göra att hjärtat pumpar och orkar bättre 😊 Och eftersom jag hade en sådan stor infarkt, samt fortsättningsvis lever med en stor genetisk hjärt- och kärlsjukdom livet ut, så skulle inte en pacemaker trolla bort min genetiska sjukdom😊 Tröttheten och att inte orka/kunna ha samma tempo som förut eller som alla andra är något jag måste stå ut med 😊 Det är nya jag idag och det kommer jag att leva med tills min sista dag, eftersom mitt hjärta är skadat😊 Och ingen kan lova mig något. Ingen kan lova att jag kommer att leva tills 90. Vad som helst kan hända idag eller imorgon. Fast jag äter dom bästa medicinerna och har det bästa uppsikten nu! Lika fort kan det bli någon av mina läkare eller någon annan nära som hamnar ut för något idag eller imorgon. Ingen vet, ingen kan garantera eller lova något. Men man får försöka och fortsätta leva för dagen och se positivt på allt 😊🌟 Det känns alltis bra att få prata av sig 😊  Igår fick jag jobba med fotojobb i mitt hemmakontor. 😊 På kvällen kom min man hit och självmant började klippa gräset och röjde upp på gården😊 Jag hade Ernst i rutan, och min egen Ernst ute på gården😊  Jag är så lyckligt lottad, och fast dessa uppgivna dagar kommer att komma, det får jag räkna med livet ut, så kommer dom även att gå😊  Jag är den jag är idag, och man får göra det bästa av dagen!😊 Ju mer glädje och skratt du känner och sprider och ger, ju mer du av livet tillbaks får 🌟 //Mojan Jag i mitt hemmakontor i torsdags.  Bilder från en fin och avslappnande promenad i Singsbylandet 17.7.2020