Lågan som aldrig brann ut

Att jag är en utåtriktad, social och glad person som redan från jag var så liten som att jag kunde börja tala visste redan då att jag vill bli något större då jag blir stor. Göra något. Bli något. Få framgång och få mitt namn ihågkommet. Jag behövde och var alltid hon som hade mycket på gång. Egna saker. Egna lekar. Påhittig. Happening runt mig i vardagen! Jag tecknade, skrev, ritade och skrev egna böcker redan som liten och jag hade alltid min dröm om att bli en författare då jag blev stor. Då jag fyllde 9 år fick jag en egen skrivmaskin. Oj vad mycket som blev skrivet på den! Dikter, romaner, noveller - ja hela böcker. Sagt och gjort! Man lever bara en gång och efter att jag som lågstadieelev upplevde många gånger att jag i de senare klassena fick skämmas över min naturliga gåva att kunna skriva, skriva dikter och gilla detta ”nördämne” var tidigt förståelit för mig. Under högstadietiden totaldolde jag mitt stora intresse utåt, just för att det var skämmande och udda för de flesta runt mig i den känsliga åldern. Jag satt ofta om kvällarna efter att man umgåtts med kamrater och varit en i gänget, ensam i mitt rum och tog fram det jag gillade allra mest: En penna, papper och ett anteckningsblock som gjorde att min fantasi fick flöda. Enda tills sena tonåren dolde jag mitt stora intresse utåt, och som samtidigt med tiden jag växte och tonåren började gå mot sitt slut, visade sig bara bli allt starkare inom mig. Som jag förklarar i min första utgivna bok om dessa år: Jag hade ett ljus med en mycket stor låga. Lågan brann under flera års tid sakta, men den brann aldrig ut! Istället flammade den upp igen och blev större än någonsin! Förrän jag fyllde 19 år hade jag hittat mig själv, hittat och vågat visa min stora passion för skrivning till omgivningen, och verkligen känna stolthet över detta! Idag har jag släppt min debutbok år 2018 som hette  ”Livets mening” i tre språkversioner, samt är just nu på sista kapitlena på min andra kommande bok ”365” nu i livet. Jag tror på mig själv!  Hör alltid på dig själv, på din egna dröm och våga gå din egen väg genom livet! 💪 Idag är jag så stolt över vad jag åstadkommit under mina 35 år på jorden. Både som egenföretagare, författare, fotograf, som klädmodell, genom mina nya bloggsamarbeten, samt som hjärtpatient. Med både planerade och oplanerade händelser och saker har mitt namn idag blivit omskrivet litehär och var, och mera kommer med tiden.  Jag väntar så otroligt mycket på nästa veckas torsdag, den 29.10, då mitt reportage kommer att utkomma i den första papperaversion i dubbelnumret av Allas veckotidning i grannlandet Sverige 🙂 För mig är ett liv i rampljus mycket viktigt och något jag helt enkelt som är naturligt född med. Mode, smink, kläder, framgång, foto, kamera, prata, skriva, människor. Höras, synas. Tillika min vardag samtidigt består av en helt annan halva: Bara vara! Osminkad. Hemmaklädd. Jag trivs ute på landet med många lediga och ensamma dagar. Att få umgås med killkamraterna en lördagkväll och bara få umgås med de allra närmaste människorna och kamraterna i en mer osocial vardag. Jag är jag! Jag har dessa två sidor och jag är lika stolt över mina båda sidor! Över alla mina olika jobb, mina olika intressen, mina olika umgängen och livet som oftast består av totalt otroliga kontraster - precis så som jag trivs som  bäst 😁 //Mojan ”Min bok” blev en bok i tidigt lågstadie skriven på min skrivmaskin jag fick med tjockare pärm och den blev utdelad till många personer. Många som uppskattade den och även många som gjorde narr av den. Min egna skrivade bok ”Gammal kärlek rostar aldrig” som jag skrev under tonårstiden hemmavid i mitt rum sent om kvällarna. Den blev en bok på ca 100 sidor. En av vinnarteckningarna i Sveriges veckotidningar år 1990, då jag var fem år gammal. En annan vinnarteckning mamma och pappa printat som minne till mig. Senaste års publiceringar