Jag förlorade en del av mitt hjärta, men fann mitt livs hjärtevän

En speciell och minnesvärd onsdag!😊 För exakt sju månader sedan låg jag med slangar fastkopplade i en syremaskin och fått blivit flyttad från intensiven till en avdelning. Jag fick ett rum med två sängar, fast jag var ensam. En natt sov jag där ensam och nästa dag kom det jag fasade för: Jag skulle få en rumskompis i rummet. Känslorna, stressen och tankarna for. Där låg jag slut men på bättringsväg. Och så kom kraftig luftvägsinflamation, lunginflammation och bronkit.  Jag vill bara få ha lugn och ro och ta mig genom detta ensam! Vem månne kommer att komma. Är det någon ung eller gammal? Finsk eller svensk? Någon snäll eller arg? Jag hostar och hostar så tänk om det är någon som irriterar sig på mig. Så öppnades dörren till mitt rum och det rullades in en säng med en nyopererad hjärtpatient på. En kvinna.  Jag minns att vi tittade på varandra. Men sade ingenting. Jag hostade och hostade så jag trodde att jag inte knappt skulle klara nästa minut.  Kvinnan blev lagt i sängen uppefter mig och jag hörde hon pratade svenska. Modersmålet var svenska! En lite äldre dam, ingen som var så ung som mig. Hon försökte pratade ett par ord med mig, men enda jag fick fram var att jag kan inte prata, har ingen luft pga den enorma luftvägsinflammationen. Då jag hostat och kämpat med andningen i timtal, så låg jag ned i min säng. Hon gick förbi mig till toaletten och sade något sådant roligt att jag började att skratta 😁 Efter ett par timmars tid hade vi diskuterat, om precis allt mellan himmel och jord! 😊 Livet, sjukdomar, händelser. Ja, allt!😊  Jag kände direkt att jag hade funnit en likasinnad person som snabbt blev en god vän och under kommande dygn fanns vi där för varandra och stöttade varandra genom varje minut. 23 december kom på, och jag hade ännu svår lunginflammation och hög feber. Jag började ana att jag inte skulle få åka hem till julafton fast läkarna sagt så. Birgit, som min hjärtevän heter, skulle fått åkt hem redan på kvällen den 23 december. Men tänk att denna fantastiska kvinna sade att nej! Hon stannar här en natt till med mig. Hon lämnar mig inte ensam här natten till julafton! Vi håller ihop här, vi skall äta jullunch här i morgon och vi skall få åka hem till våra hem samtidigt! Att såna här människor är sanna! 😊 En på miljonen att just denna kvinna skulle dela rum med mig på sjukhuset. Hon var min trygghet och stora stöd varje minut. Och hon lämnade mig inte ensam!😊❤️ Den 24.12.2019 en sköterska fotade oss just förrän vi skulle få åka hem. ” På hjärtavdelningen vi fann varsin hjärtevän. Och julklappen den blev att vi båda fick åka hem 😊🎁” 22.7.2020 Jag åker till Petalax och sett så fram emot denna dag: att få träffa min Hjärtevän!  Vi har inte setts nu på sju månader, senast vi sågs var minuterna då fotot på oss i sjukhussängen togs på julafton😊 Vare sig man inte har setts, så har vi haft kontakt och vi har varandra! 😊🌟  Min outfit idag blir svart övredel. En tskjorta från Dress Like Marie oc en svart kavaj från H&M ovanpå. Spetsleggingsen samt fejktatueringarna kommer från Wish 😊 Jag.Jag trivs verkligen inte i kort hår! Men jag har nu valt att lägga i nytt 50 cm långt löshår i nästa månads slut. Så ett par veckor än med detta risiga egna hår 😊 Mot Petalax Jag blev bjuden på både salt och sött som både var hembakat, och laktos- och glutenfritt! Såååå gott 😋 Hemmagjorda cupcakes Vi två 😁 Min vackra hjärtevän Jag. Oj vad mycket gott jag åt och oj jag mådde bra idag 😊 Så nöjd med dagen! Vår historia och vänskap är nog mycket unik! Och än en gång: åldern spelar ingen som helst roll, åldern är bara en siffra! Vi har varandra och kommer att ha kontakt och finnas där för varandra livet ut! Jag är så otroligt tacksam att det var just du Birgit som rullade in i mitt rum på sjukhuset 😊🙏 // Mojan