Slutet på tankar som aldrig börjat

Vänta. Som på nålar smyger jag vidare och orkar inte med ett steg till. Som på moln dansar jag vidare och är så trött på mina tankar. Jag är så trött på att känna såhär. Jag vill inte känna längre. På något sätt försöker jag glömma, gå vidare och inte tänka mer. Men jag ramlar, gång på gång. Jag kommer tillbaka i ekorrhjulet och kan inte ta mig ur. Hur mycket jag än kämpar. Fan också, en vacker dag kanske jag kan sluta vara trött, utmattad och så patetisk över mina egna tankar. Jag suckar, släcker lampan och hoppas att nästa dag ska se annorlunda ut. Sliter mig framåt och tillslut kanske jag kommer ur allt även om det inte blev som jag hade tänkt mig, jag trodde aldrig att jag kunde känna såhär.