Ett förundransvärt kapitel

det var som att luften gick ur mig när jag såg honom. Jag visste, att det här är något annat. Ett lugn infann sig som jag aldrig har känt tidigare. Det räckte med en liten sekund så visste jag att det här blir något annat. Sedan den dagen har jag blivit lätt som en fjäder. Jag vill vara fjädern som aldrig slutar smeka hans rygg. Jag vill alltid känna hans arm runt min hals. Jag vill alltid skratta i hans famn, jag vill aldrig sluta förundras över hans förmåga att ge alla en chans. Och Jag kommer inte sluta imponeras över att han faktiskt ser på mig med lycka och låter mig träda fram och vara jag. Precis just så som jag är. Ack vad jag har spottat på kärleken. Men tvi fick jag — den kom och tog mig med bravur!