Att aldrig känna sig tillräcklig

För mig tar det tid att inse förändringar i livet. Jag har så himla svårt att fokusera på nuet och inte blicka bakåt.  Just nu stapplar jag mig fram på mina svaga ben och försöker inse hur jag ska forma mitt eget liv. Jag  skriver listor som ska få mig att må bättre. Bockar av to do lists för att fokusera på det viktigaste. Jag har massor av underbara vänner, en familj som skulle offra allt och lite till för mig. På pappret ser allting perfekt ut. Men varför, varför kan jag inte leva här och nu och känna mig perfekt?  Det är som att mitt inre skriker efter att hela tiden komma vidare och komma någon annanstans. Jag skäms över att jag står kvar och stampar i gammalt skit som jag för längesen valde själv att gå ur. Jag blir äcklad av mig själv att jag fortfarande tänker på det som inte längre är mitt och jag blir så frustrerad över att känna så mycket och tänka så mycket. Jag saknar allt som inte är mitt längre. Även om jag borde ha glömt det för länge längesen. För det är ju försent att tänka på det som redan har skett.  Jag låter tillslut alla känslor bara träffa mig. Jag tillåter mig själv att känna allt detta skit, jag tillåter känslorna att bara komma. Jag får bara acceptera att jag inte är över allt än. Ibland får man bara lära sig att leva med att det inte blev som man hade tänkt sig. Efter att jag har fallit tusen gånger om kommer tiden fortsätta att gå  och tillslut kommer allt kanske sluta göra ont. Jag vill bara kunna andas normalt utan en klump i magen över att jag aldrig kan vara nöjd.  Jag vet ju att allt tillslut kommer bli bra. Tillslut kommer jag vara nöjd över hur jag har format mitt eget liv, vägen dit är lång och jag kommer behöva leva med dumma misstag som jag kan grubbla ihjäl mig på. Men tillslut kommer allt bli bra igen. Matilda håll bara ut och acceptera det liv som du har valt att leva. Fokusera framåt och sluta inte att kämpa, med tiden kommer allt att bli bra igen. Jag fortsätter sprida glitter och glamour och sätter på ett leende på läpparna så kommer jag nog någongång också vara nöjd med livet.