Mitt liv med misofoni

Hej alla, jag har förmodligen misofoni(misophonia). Ja, det är en "diagnos", men man kan inte tilldelas diagnosen misofoni eftersom att man inte har forskat så mycket om den. Trots att man inte har forskat så mycket om den, så finns den där och är allvarlig eller snarare väldigt jobbig. Det är inte en dödlig diagnos, men det är en diagnos som förstör väldigt VÄLDIGT mycket. Inte nog med det är det INGEN som förstår, trots att ni alla skulle säga så. NI vet inte, inte överhuvudtaget och kommer aldrig först hur det är att leva med den. För det är inte samma sak som att tycka det är JOBBIGT när någon smaskar, för att för mig är det ibland nästan olidligt att höra vissa ljud. Shit vad hon överdriver tänker du och så smaskar lite till nästa gång för att retas. Men snälla, snälla ni. Läs nog vad jag skriver och ta åt er utav det. För det ni anser som att retas eller anser vara roligt, kan för mig och andra vara ett ren ut sagt helvete ibland, faktiskt. Men vad innebär exakt innebär misofoni? Jag tänkte skriva lite ur mitt perspektiv, vad jag har förstått och sedan länkar jag några sidor där andra skrivit om det, om ni nu skulle vara intresserade:) OBS!! Man ska inte självdiagnotisera sig. Jag är inte direkt diagnotiserad, eftersom att man inte kan bli det, men min kurator (som jag gick till förut..)kom fram till att det förmodligen andlar om misophonia. Misophonia för mig innebär mycket ilska, frustration, fly iväg känslor och middagar ensamma på mitt rum. Det innebär också mycket bråk och ilska som går ut över de jag älskar, vilket blir jobbigt för både de OCH mig. Att ha det här gör mig så mycket argare än vad jag egentligen är i situationer där ljuden uppstår. För de här små, små ljuden ljuden tvingar fram känslor mot min vilja.. Själva ordet(misophonia på engelsa) betyder just "hat mot ljud" och det är exakt så det är, man hatar vissa ljud. Det kan handla om ljud som att någon kliar sig på armen, att någon plockar ur disken, att någon smaskar, drar fötterna i marken, andas högt, hostar, snarkar, dricker och i princip allt annat ljud som kan förekomma. Mina "triggers" är när någon plockar ur disken, tuggar, andas högt och kliar sig. Det här är mina mardrömsljud och så fort jag hör de behöver jag oftast sätta på mig hörlurar för att inte ilskan ska bubbla upp. För det är som en knapp inom mig som sätts på när ljudet startar. Det kan gå så fort ibland, samtidigt som jag ibland lyckas håll ut. SÅ fort ljudet är borta är allt lugnt igen. Men allt beror på vem som gör ljuden också. En del kliar sig, men inte så att det låter och då är det lugnt! Vissa har jätte långa naglar och det låter jätte mycket, då blir det jobbigt. Ibland tror jag att det är bra och andra gånger spricker jag av frustration och ilska. Det går också upp och ner helt enkelt. Det låter som något helt sjuukt nu kanske, det är det inte. Jag är samma gamla jag, bara att en del ljud är väldigt jobbiga för mig. Jag brukar oftast inte säga till om någon gör jobbiga ljud, bara inom min familj och jätte nära vänner. Om någon kompis andas högt känner jag mig så dum om jag skulle påpeka det eller jobbig. Men ber jag er sluta klia eller något så försök, försök att inte ta åt er.. Sen ska ni veta en sak, jag kommer inte vänja mig vid ljuden om ni gör de högre eller mer, t.ex. smaska mer. Det hjälper inte, utan blir BARA värre. Så snälla alla ni, försök att respektera och förstå:) Om det finns ett sätt att sluta irritera sig på ljuden är det då inte det sättet... SÅ nu vet ni det:D Youtube/Läs mer/Läs mer/Läs mer