Smärta, tårar, panik men även glädje

Jag har varit lite frånvarande här på bloggen, men det har varit ett par jobbiga dagar. December i det stora hela är en jobbig månad eftersom min lillebror somnade in i december månad 2016, och i fredags var det årsdagen. Det var precis exakt ett år sedan i fredags vilket ni som regelbundet följer min blogg förmodligen redan vet eftersom jag skrev ett inlägg om det. Så det har varit ett par jobbiga dagar, saknaden efter honom är verkligen enorm. Allt jag vill är bara att få honom tillbaks i livet. Men tyvärr så går ju inte det hur mycket man än skulle vilja det. Hur som helst så känns det helt galet att det snart är 2018, känns som detta året har sprungit iväg. Det har verkligen gått riktigt fort. 2017 har varit ett år som varit väldigt lärorikt. Detta året har bestått av både smärta, tårar, panik men även glädje. Jag har lärt känna mig själv mer och mer, jag har gjort enorma framsteg och jag har helt enkelt tagit mig riktigt långt i tillfrisknandet. Jag ser fram emot att se vad 2018 har att erbjuda och jag känner på mig att 2018 är det året som kommer bli mitt år. Med tanke på vilka enorma framsteg som jag gjort detta året så kan det nu bara bli bättre och bättre. April det här året var den månaden jag blev inlagd eftersom jag var så djupt nere i skiten och eftersom jag vägde på tok för lite, och det var även då som jag bestämde mig för att verkligen börja kriga för det friska. Innan jag blev inlagd så kunde jag inte inse hur sjuk jag var trots alla sjuka beteenden som jag hade förrän då jag blev inlagd. Det var då jag började förstå mer och mer. Jag förstod dock inte helt eftersom sjuksköterskorna där på psyk fick intala mig väldigt många gånger om hur smal jag var, men jag började förstå mer och mer eftersom att jag blev inlagd. Psyk blev verkligen min räddning, för det var efter det jag verkligen bestämde mig. Sen har jag haft väldigt många dippar och motgångar också, jag har blandannat legat inlagd på psyk två gånger efter att jag hade varit inlagd för min anorexi. Så sammanlagt har jag varit inlagd tre gånger detta året. Först i april pga anorexin. Sedan var jag även inlagd i augusti när jag fick åka ambulans in till psyk pga extrema flashbacks och även i oktober pga för mörka tankar. Men jag har ändå klarat mig ifrån psyk väldigt mycket också trots att jag haft många dippar vilket känns skönt. Sen det där med motgångar och dippar är ju något som hör till i tillfrisknandet, så det är ju något man får räkna med. Men i det stora hela så är jag ändå väldigt nöjd över vilka enorma framsteg jag gjort, och jag ser fram emot att se vad 2018 kommer ha att erbjuda. Med detta så vill jag även önska er ett riktigt gott nytt år! <3