Sluta sopa psykisk ohälsa under mattan

Självmord är ett väldigt hemskt och känsligt ämne som kan vara väldigt svårt att prata om. Många tycker ju att det exempelvis är egoistiskt fast att det egentligen inte handlar om egoism. När någon dör av cancer så säger man ju ofta ”fuck cancer” ”jag hatar cancer” ”den där jävla sjukdomen cancer tar så många liv” osv. Men om någon skulle ta sitt liv så dömer man den personen som gör det istället, när det faktiskt egentligen ligger något mycket större bakom det. Det kan alltså vara övergrepp, mobbning, ångesten, depressionen, ätstörningar och vad som helst som kan ligga bakom det där självmordet - men trots det så skyller man ändå på personen och kallar personen för egoistisk. Psykisk ohälsa är faktiskt egentligen som vilken sjukdom som helst, enda skillnaden är att en psykisk sjukdom oftast inte syns på utsidan. Annars är det som vilken sjukdom som helst eftersom psykisk ohälsa också kan innebära en stor dödlighet. Nu tänker säkert många ”men personen väljer ju själv att den ska ta sitt liv, så man kan därför inte jämföra det med fysiska sjukdomar eftersom att en person med cancer inte tar sitt liv”. Men alltså, en person med psykisk ohälsa väljer INTE själv att den ska må så dåligt. Det är ingenting man väljer själv. Lika lite som man väljer att få cancer, lika lite väljer man att må så fruktansvärt dåligt psykiskt. Så självmord handlar INTE om egoism! Det kan handla om att man nått sin lägsta punkt, det kan handla om att man kämpat allt för länge och inte orkar kämpa mer. Det kan handla om att man enbart ser mörker, och det kan även handla om att man ser så svart så att man inte kan se någon annan utväg från det som äter upp en inifrån. Sen måste man självklart jobba själv för att saker och ting ska bli bättre, men det är inte hela tiden så lätt. Att brottas med psykisk ohälsa är en daglig kamp och ingen ska behöva ta sitt liv, just därför måste vi börja göra något åt det istället för att döma varandra åt alla håll och kanter. Jag förstår att det kan vara svårt att förstå och leva sig in i hur det är om man själv inte känt så starka känslor att man inte vill leva mer, men jag önskar ändå att folk kunde sluta upp med att skuldbelägga samt döma. För somsagt, lika lite som man kan rå för att man får cancer eller andra fysiska sjukdomar, lika lite kan man rå för att sin psykiska sjukdom kan få en till att känna att man inte orkar mer. Så man ska inte sopa psykisk ohälsa under mattan, man ska aldrig skuldbelägga en person som mår så dåligt att den inte ser någon annan utväg. Vet man om att någon kanske har självmordstankar så är det bra om man istället kan försöka hjälpa personen med att få hjälp istället för att skuldbelägga. För att skuldbelägga hjälper inte och det är heller inte ens egna fel eftersom att det är den psykiska sjukdomen som kan göra så att man känner så. Så det är alltså den psykiska sjukdomen som kan få en till att känna att man inte vill leva mer, det är även den psykiska sjukdomen som kan få folk till att faktiskt ta självmord och det är just det jag önskar många kunde förstå. För precis som cancer tar liv, så kan faktiskt även övergrepp, psykiska sjukdomar, ångest, depression, ätstörningar, mobbning osv också ta liv. Sedan är det självklart jätte hemskt för omgivningen och absolut ingen ska behöva uppleva att en nära tar självmord. Men förståelsen kring psykisk ohälsa måste ändå ökas och människor måste börja ta det med psykiska sjukdomar mer på allvar. För att skuldbelägga och döma någon som mår så dåligt är inte rätt väg. Det är inte rätt väg att döma folk som känner att dem inte orkar mer som egoistiska. Att döma kommer inte hjälpa personen, det kommer inte få personen att må bättre och det kommer inte göra så att självmordstankarna försvinner. Det kommer snarare stjälpa personen istället. Jag vet att psykisk ohälsa är något som blivit mer accepterat, men vi har ändå en lång väg kvar. Vi är långt ifrån framme. Så snälla ni som dömer, sluta sopa psykisk ohälsa under mattan när psykiska sjukdomar faktiskt kan ta så fruktansvärt många liv. Jag tänkte även i detta inlägget ta och ge lite tips på vad man som anhörig kan göra för den som vill ta självmord. Här kommer lite frågor som man kan ställa: 1. Mår du så dåligt så du har övervägt att ta ditt liv? 2. Har du planer på att ta ditt liv? 3. Har du tänkt ut hur och när du ska begå självmord? 4. Har du tillgång till medel eller tänkt skaffa dig det för att utföra din plan? Många av dessa frågorna fick blandannat jag av behandlaren på dagvården då i oktober innan hon ville skicka mig till psykakuten. Så när man sedan tagit reda på hur det står till med personens säkerhet så kan man sen tillsammans prata om nästa steg. Du kan behöva hjälp av andra för att kunna uppmuntra personen att skaffa professionell hjälp. För man ska inte som anhörig behöva ta allting själv. Det är även viktigt att alltid ta självmordstankar och självmordsplaner på allvar. Döm inte personen och säg inte till personen att hen är egoistiskt. För det är somsagt inte egoism det handlar om. Håll inte heller personens självmordstankar hemliga, för personen behöver hjälp för att kunna överleva. Förminska inte heller personens problem och jämför inte problemen med någon annans. För alla upplever vi saker och ting på olika sätt. Man kan även peppa personen med att livet blir bättre och att det finns hjälp att få. Det är även vanligt att man blir rädd när man möter någon som mår så dåligt, man kanske är rädd för att göra fel och göra det värre. Man kan bli arg, frustrerad och ledsen vilket är helt okej. Men det är bra om man kan försöka reflektera över sina känslor och skilja dem från den som mår dåligt. För att skuldbelägga och vara dömande hjälper inte. Man kan inte rå för själv att man mår så dåligt. Om man är anhörig till någon som mår så dåligt så kan man även som anhörig behöva hjälp. För det är svårt som anhörig också, det är svårt som anhörig att veta vad man ska göra och det är även svårt och hemskt för anhöriga att veta att någon som man bryr sig om inte vill leva. Just därför är det även viktigt att man som anhörig också får hjälp.