Ska inte fly från obehag känslorna

Var idag hos psykologen igen, vi gick igenom det som jag hade i uppgift att göra till denna gången vilket var det där med att jag skulle närma mig platsen samt skriva ett brev till mig själv. Så vi pratade kring det och även hur jag upplevde det o så. Vi kom även överens om att en stund efter en flashbacks att jag ska sätta mig ner o skriva ner allt som jag kände i just den stunden när flashbacksen kom, samt att jag även ska läsa igenom brevet som jag skrev till mig själv lite då och då för att sätta olika grader på själva händelsen, vad som var obehagligast och vad som inte var lika obehagligt osv. När jag får flashbacks så är ju jag väldigt duktig på att fly från problemet istället för att sätta mig o tänka igenom det, och att fly från det som är jobbigt är det sista man ska göra. Ju mer man flyr desto större kommer problemen bli, så just därför ska man egentligen aldrig fly från det som är obehagligt som jag hela tiden försöker göra när det gäller flashbacks. När jag får flashbacks o när jag ser honom framför mig så blir det att jag hela tiden försöker tänka på annat pga att jag blir riktigt rädd, och att fly ska jag inte göra. För att kunna bearbeta ett trauma så är det viktigt att man möter det som är obehagligt, som exempelvis det där när jag får flashbacks och ser honom framför mig, och även det där med att fortsätta närma mig platsen mer och mer. Så därför kom vi överens om att jag en stund efter att jag fått flashbacks och obehag känslor ska sätta mig ner o försöka tänka på vad det var jag kände i just den stunden som flashbacksen och obehags känslorna kom genom att skriva ner på papper så att jag kan sätta ord på det. Det kommer säkert bli jätte jobbigt, men ju mer jag möter det som känns jobbigt, desto lättare och bättre kommer det att bli i slutändan.