Känner mig dåligt bemött

Jag kom precis hem från bedömningsmottagningen och jag tycker verkligen inte det gick så bra som jag hade hoppats på. Kände inte att jag blev bemött på ett bra sätt. Jag vet inte om jag har skrivit om detta tidigare, tror faktiskt inte jag har gjort det, men jag har ju 2 diagnoser, autism och utvecklingsförsening - men det är inget som märks så tydligt med mig. Jag tycker iallafall inte att jag blev bemött på ett så speciellt bra sätt, dem pratade med mig precis som om att jag inte skulle kunna fatta nånting osv. Det var iallafall så jag kände och jag kände mig riktigt ledsen efter besöket. Det var inte bara detta att dem pratade med mig på ett sätt som fick mig o känna mig dålig, utan det var mycket annat också. Kändes som dem tror att bara för att jag har 2 diagnoser så kan jag inte klara nånting själv. Men saken är den att bara för att jag har diagnoser så betyder inte det att jag inte kan klara saker på egen hand osv. Sen är det jätte bra att dem försöker vara tydliga o så, men det jag menar är att dem kan prata med ett normalt tonläge med mig för bara för att man har diagnoser så är man inte helt dum i huvudet. Jag har ändå inga svåra diagnoser, mina diagnoser är lindriga och min utvecklingsförsening märks inte lika tydligt längre som den gjorde förr. Jag klarar exempelvis dansen riktigt bra trots att jag inte var så jätte fokuserad dem sista gångerna innan uppehållet, men det finns det ju en anledning för och det är ju pga att jag inte mår så bra hela tiden. Men jag klarar det ändå och jag har lärt mig dansen väldigt fort och tycker det är väldigt lätt osv trots att det är en svår dansstil som jag går. Så bara för att jag har diagnoser så kan man ändå använda ett normalt tonläge med mig, för jag är som vilken människa som helst fast med diagnoser, men bara för att jag har diagnoser så är jag INTE mina diagnoser! Jag är fullt medveten om att jag har mina diagnoser, men jag är INTE mina diagnoser utan jag är jag och jag vill bli bemött som vilken människa som helst! Dem kom iallafall fram till att det räcker att jag går hos en kurator som har erfarenhet av sånt som jag behöver prata om, eller att jag iallafall ska börja med det så får vi se om det räcker. För kan bli lite jobbigt att gå på flera olika ställen o så. Skulle det däremot inte bli bättre så ska jag isåfall få komma tillbaks. Men jag tror att om jag bara får prata om det som jag mår dåligt över så kommer det bli lättare med tiden för mig. Så det där med o gå på massa olika ställen känns inte som en smart idé, känns bara som det skulle bli väldigt rörigt!