Jag minns när jag inte ville leva

Livet kan vara riktigt svårt, men det kan även vara väldigt fantastiskt. Jag försöker hela tiden sikta framåt, men så kommer dem där perioderna då allt känns lite jobbigare. Men det viktigaste av allt är att man aldrig ger upp. Det viktigaste är att man fortsätter kämpa för att tillslut kunna nå dit man vill komma i livet. Jag minns när jag inte ville leva, jag minns när jag bara ville försvinna från världen. Jag minns när jag ville försvinna och aldrig mera återvända. Men så känner jag inte nu. Även fast jag har mina sämre perioder, så vill jag ändå inte försvinna från livet. Jag vill leva eftersom att jag vet att det kommer komma bättre perioder. Jag vet även om att jag har en fin framtid framför mig. Även fast det kanske inte känns som det just i dem jobbigaste stunderna så vet jag ändå det. Livet har så mycket fint att erbjuda och jag vill verkligen utvecklas som människa. 2015 var det året som var riktigt mörkt för mig eftersom att jag blev våldtagen, och det visa sig även att hela 2016 skulle bli riktigt mörkt också. 2017 var det året då det började gå mot det bättre, men jag hade ändå väldigt många motgångar det året också även fast det var det året som jag började göra enorma framsteg när det gäller mitt mående. Men jag har fortfarande mina sämre perioder, och en sån period är jag inne i just nu. Men jag hoppas ändå på att 2018 kan få vara ett bra år. Jag hoppas på att detta året kan få ge mig mer medgångar än motgångar.