Jag kommer aldrig sluta skriva

Idag känns det lite bättre än vad det gjorde inatt, förutom att jag är väldigt trött. Men det är ju inte så konstigt med tanke på natten som var. Men jag känner iallafall att jag mår lite bättre idag vilket känns skönt. Det var väldigt skönt att få skriva av sig, sen hur jag lyckades få ner allting i ord vet jag inte riktigt med tanke på att jag var panikslagen och hela min hjärna var fullproppad med en massa jobbiga trauma tankar. Men det gick och det kändes väldigt skönt sen i efterhand. Så även fast att jag är inne i en jobbigare period så känns det iallafall ändå lite bättre idag. Dem här flashbacksen som kan komma är någonting som jag måste gå igenom för att kunna bearbeta det hemska hur jobbigt det än må vara, det är iallafall ett tecken på att jag är i en bearbetnings process och som jag även skrev inatt så kommer jag aldrig någonsin sluta skriva. Skriva är som en ventilation för mig eftersom att jag egentligen alltid har varit den som inte pratar så mycket om hur jag mår. Jag har alltid varit bättre på att få ur mig allt i skrift. Hur som helst så hinner jag inte skriva så mycket mer just nu, sitter nämligen på bussen påväg till hunddagiset. Men jag uppdaterar mer senare iallafall. :)