Hur kunde mitt liv gå så fruktansvärt fel

Hur fan kunde mitt liv gå så fruktansvärt fel.. Vad har jag gjort för att förtjäna ett sånt helvete som jag tvingats gå igenom? Absolut ingenting. Att dessutom veta om att det inte går att ändra på någonting av det som jag tvingats utstå gör så fruktansvärt jäkla ont i mig. Det känns just nu som om att mitt hjärta slits i tusen bitar, det känns just nu som att jag ska gå sönder totalt. Jag är medveten om att jag tagit mig riktigt långt när det gäller mitt mående, jag har gjort så enormt stora framsteg vilket jag är jätte stolt och glad över. Men så kommer dessa dagar ibland då allting känns jätte jobbigt, dagar då det känns som jag bara vill lägga mig ner o skrika rakt ut. Dagar då det är jätte svårt att ta sig upp ur sängen, dagar då det känns som jag bara vill dra täcket över huvudet för att sova bort all smärta som gör så ofantligt ont. Hur fan lagar man ihop en trasig själ? Helt ärligt talat så tror inte jag att det går. Eller det kanske går till en viss del, men det går inte fullt ut. Det kommer alltid finnas bitar för mig som aldrig kommer att kunna bli riktigt hela igen, för jag har tvingats vara med om alldeles för mycket hemskheter och det gör så fruktansvärt ont. Även fast jag har många långa perioder då jag mår väldigt bra så kommer ändå dessa dagar också ibland, och det är helt okej. Alla dagar kan inte vara bra, för livet är inte som en dans på rosor. Livet är som en berg och dalbana som går upp och ner. Så jag måste på något sätt försöka intala mig själv att det är helt okej att känna såhär, att det är helt okej att må dåligt. Man behöver inte hela tiden vara glad, man kan inte hela tiden vara glad heller. Det är helt omöjligt. I livet så ingår även dem här motgångarna, och just idag är det en sådan dag då jag bara egentligen vill sova bort all smärta som sakta sakta plågar sönder mig i tusen bitar. Fyfan vad ont det gör.