Hon var totalt på botten

Hon var totalt på botten, hon var den där tjejen som trodde att hon aldrig mer skulle få se ljuset igen. Hon var den där tjejen som var jätte deprimerad och hon var den tjejen som inte visste om hon ens skulle orka leva. Hon visste varken ut eller in och hon var många gånger ute o sprang i ren panik. Hur fan lagar man ihop en trasig själ tänkte hon ofta. Hur gör man ens för att orka med livet sa hon även ofta till sig själv. Men kanske är det som så att livet inte är menat för mig eftersom att det alltid kommer motgångar efter motgångar tänkte hon. För hur ska livet kunna vara menat för mig när jag ändå aldrig kan få må bra, vad är ens meningen med livet när allting ändå hela tiden ska gå åt skogen. Kanske vore allting bättre utan mig, för jag är ju ändå bara en börda. Jag känner mig iallafall som en börda tänkte hon hela tiden. Jag förstår inte ens hur folk står ut med mig när det ena hela tiden avlöser det andra. Kan inte bara saker och ting få bli bra någon gång, har inte jag haft nog som det redan är tänkte hon. Varför kan saker och ting aldrig få sig ett slut, varför ska allt bara gå åt skogen hela tiden, men framförallt, varför skulle jag bli våldtagen? Idag är hon dock glad över att hon aldrig gav upp även fast att hon fortfarande kan få sina dippar och även fast att hon fortfarande kan bryta ihop, hon är glad att hon hela tiden vågar ta emot hjälpen. Även när det känns som hon inte orkar mer så är hon glad att hon ändå i slutändan vågat be om hjälp. För att ge upp löser inga problem, däremot när man fortsätter kämpa och beslutar sig för att inte ge upp, det är då man kan ta sig över hinder. Men att ge upp är ingen lösning även fast att det kan kännas som det just i dem mörkaste stunderna.