Försökte fly från det obehagliga

Det har varit bättre idag, jag känner mig dock inte helt okej ännu eftersom att det var väldigt jobbigt igår. Jag har aldrig någonsin varit med om något liknande som igår, jag har aldrig fått så många flashbacks under en o samma dag, och jag trodde iallafall att natten skulle få bli okej vilket det inte blev. Så jag har aldrig tidigare varit med om något liknande mer än att jag brukar få sånna flashbacks, speciellt på nätterna. Men har aldrig tidigare fått så många under en o samma dag, så det var verkligen riktigt obehagligt. Pga det så höll jag nästan på att strunta i att gå till basen igår, jag har ju somsagt boendestöd o där har dem öppen bas några dagar i veckan dit man blandannat kan komma o äta. Så jag höll först på att strunta i att gå dit o smsade min boendestödjare, men insåg sedan en stund senare att det bara är min ångest som försöker få mig att fly pga rädsla, så jag tog mig tillslut dit ändå. Dock mådde jag riktigt dåligt, men jag försökte hela tiden att inte tänka på det. Jag spelade blandannat fia med knuff tillsammans med min kompis Johanna och två andra. Tillslut börjar jag känna av att ännu en till flashbacks var på gång, vilket självklart gjorde mig jätte rädd eftersom att jag inte ville få flashbacks där, så jag försökte fly från flashbacksen vilket man egentligen inte ska göra. För känner man att det är påväg så är det viktigt att man tillåter det att komma precis som min psykolog sagt. Men jag blev rädd o försökte fly ifrån det, vilket fungerade till en början. Men sen blev det bara värre o värre, tillslut satt hela jag där o skakade, jag började skaka mer och mer. Hela jag skakade helt enkelt som ett asplöv vilket min kompis Johanna började lägga märke till, och rätt som det är så bröt jag ihop totalt. Jag fick panik o låg på golvet o hyperventilera. Så en av mina boendestödjare som hade öppna basen igår kom o försökte hjälpa mig. Jag hade så fruktansvärt mycket panik o bara hyperventilera o hyperventilera, så tillslut blev jag helt illamående o började nästan spy. Det lät precis som om att jag skulle spy, men det kom aldrig upp någonting. Mina händer domnande även samt att jag blev helt svimfärdig. Så dagen igår var somsagt verkligen inte bra och jag har aldrig tidigare varit med om att jag får så många flashbacks på en o samma dag. Det var verkligen riktigt otäckt och jag trodde för en stund att jag skulle dö av paniken. Men det kändes iallafall skönt och tryggt att jag hade min boendestödjare där och även min fina vän Johanna. Men det kändes även samtidigt pinsamt. Men så ska jag egentligen inte behöva känna, för jag kan inte precis rå för det här. Jag kan inte rå för att jag får dem här flashbacksen. Det är förövarens fel och ingen annans. Hade jag kunnat göra något åt det där så hade jag gjort det med en gång så jag slapp ha det så, för jag vill verkligen inget annat än att slippa det här. Allt jag vill är bara att få slippa dem här flashbacksen. Men tyvärr så finns det inte så mycket jag kan göra mer än att fortsätta bearbetning processen o även försöka tillåta att det är såhär det kan bli. Så istället för att försöka fly ifrån flashbacksen när jag börjar känna av dem så är det väldigt viktigt att jag istället vågar låta det komma. För det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker fly ifrån det obehagliga, det kommer ändå förr eller senare bryta ut, precis som det gjorde igår. Men det är dock svårt att att inte fly ifrån dem flashbacksen, för jag tycker det är jätte jobbigt att få det framför folk. Men samtidigt så kan jag inte själv rå för det och jag måste försöka med att inte fly från det, precis som min psykolog sagt.