Ett friskhetstecken

Idag var det egentligen sista dansträningen för denna terminen, eller egentligen skulle det inte vara någon dansträning idag eftersom julavslutningen var i tisdags när vi hade dansuppvisning i Falkenberg. Men eftersom dansläraren har fått ställa in två danslektioner så skulle vi få ta igen dem lektionerna. Den ena lektionen som vi skulle få ta igen var idag, och nästa lektion som vi ska få ta igen är nästa termin. Dock drog jag faktiskt inte iväg till dansträningen idag eftersom att jag inte kände mig så speciellt bra. Hade det varit när jag var djupt ner i anorexin så hade jag gått ändå, då hade jag inte lyssnat på kroppen överhuvudtaget. Men jag har faktiskt blivit bättre på att lyssna på både mig själv och kroppen, och är det så att jag inte orkar så är det så det är. Då är det viktigt att jag tillåter mig själv att hoppa över träningen, vilket jag idag gjorde. Så jag missade alltså därför sista danslektionen. Men jag känner att det är viktigare att lyssna på sig själv och sin kropp än att tvinga sig själv iväg när man verkligen inte orkar. När det gäller träning så ska man inte tvinga sig själv, för tvingar man sig själv så är det väldigt lätt hänt att träningen blir som en slags press. Så det där med att jag kunde känna att jag ville hoppa över denna danslektionen och lyssna på mig själv är ännu ett till friskhetstecken.