Det kan ge en större bild hur illa jag faktiskt mått

Jag är väldigt nöjd över att jag gjorde den där videon som min fina vän Johanna spelade in på mig igår. Även fast det var jobbigt och även fast det var jobbigt att tänka tillbaks på allt hemskt, så är det ändå på ett sätt bra att jag fick kraften till att göra den videon tillslut som jag egentligen har tänkt fixa sedan jag fick det förslaget av en läsare. Den videon kan även ge en bild till mina anhöriga om dem kollar på den hur illa jag faktiskt mått i det tysta innan dem fick reda på att jag mådde dåligt, samt att den även kan ge en liten större bild för mina anhöriga vad som hänt när det gäller våldtäkten. Jag nämnde ju såklart inte allt som hände i videon, men jag nämnde ju lite. Så även fast det var en jobbig video att göra, så är jag ändå glad över att jag gjorde det. För inte bara det att mina anhöriga kan få en större bild om hur dåligt jag faktiskt mått, så blir det även som en slags bearbetning för mig själv. För jag var ju tvungen att tänka tillbaks på allt när Johanna igår spelade in den videon på mig, fick ju även tänka tillbaks på dem händelserna som jag tidigare försökt förtränga. Så nu såhär i efterhand känns det bara bra, det känns bra att jag gjorde den videon och det känns bra att jag klarade av det trots att det blev väldigt jobbigt. Jag tycker det blev en väldigt fin video, både fin och djup och jag gillar det där i slutet när jag visade mig glad. För det är ju där som jag befinner mig nu. Även fast jag fortfarande kan få mina dippar och även fast jag fortfarande ibland kan bryta ihop totalt, så är jag ändå så mycket gladare än vad jag någonsin varit. Jag trodde inte ens det var möjligt för mig att kunna känna mig glad, jag frågade till och med min kompis Johanna igår om det är såhär det känns att vara glad. För helt ärligt talat så hade jag nästan glömt av hur äkta glädje känns med tanke på att jag varit deprimerad såpass länge, varpå hon svara ”Ja Sofia, det är precis såhär det känns att vara glad”. :)