Det gör ont

Idag är en sådan dag då det gör så fruktansvärt ont i själen. En sån dag då det känns som mitt hjärta ska slitas i tusen bitar. En sån dag då jag känner hur tårarna bränner i ögonlocken. Men det är inte bara en sån dag just idag, det har varit sånna här dagar för mig i en vecka nu. Jobbiga dagar som jag fått ta mig igenom och det finns absolut ingenting som jag kan göra för att få något ogjort. Allt hemskt som hänt mig kommer alltid vara en del av mig, allting kommer för alltid vara en del av mitt förflutna. Jag tänker ofta på hur mitt liv skulle sett ut om jag kanske aldrig skulle gått iväg för att träffa den där killen som sedan våldtog mig och hur det hade varit om allt hemskt som hänt inte hade hänt. Men det finns inte så mycket att göra, mer än att lära sig att leva med allting, även i dem jobbigaste stunderna. Men det går inte bara att flytta sig framåt. Det går inte att bli frisk från psykisk ohälsa och anorexi bara så, för det kommer att komma perioder då man tar några steg bakåt också. Man kanske har en plan på hur man ska göra för att fortsätta framåt, men så kanske det händer något som man inte var beredd på skulle hända. Mordhotet jag fick är ett exempel på det. Jag hade först tagit många steg framåt, men efter det blev det att jag tog några steg bakåt när det gäller mitt mående. Men det viktigaste är egentligen att jag aldrig ger upp, det viktigaste är att jag iallafall fortsätter kämpa hur jobbigt och tufft det än må vara. Det viktigaste är att jag aldrig låter någon få mig till att falla helt och att jag aldrig någonsin tillåter någon att förstöra för mig och att jag fortsätter med det som jag mår bra av, som exempelvis bloggen. Men det är även lika viktigt att jag tillåter mig själv att ha sämre dagar också, allt kan inte hela tiden vara på topp. Jag hoppas dock på att jag snart kan få komma till Varberg på en booster vecka, för jag känner det att om det ska fortsätta såhär så kommer det inte vara hållbart. Skulle egentligen träffat min behandlare på äs-mottagningen idag, men hon fick ändra tiden till nästa torsdag. Så jag har inte hört något än om booster veckan. Men jag funderar på om jag kanske ska ta o ringa till äs-mottagningen i Varberg imorgon för att kolla om det kanske finns platser snart. Jag vill inte tappa allting som jag lyckats bygga upp. Jag är påväg att ta ett kliv ur anorexin, så att tappa precis allting igen vill jag inte. Det är verkligen inte värt det.