Det enda hon visste var att hon ville dö

Hon minns den dagen som igår när hon hade varit iväg och träffat den där killen som tvingade med henne till hans stuga där han våldtog henne. Hon minns hur han höll fast henne när hon försökte ta sig loss innan hon blev helt paralyserad och hon minns hur chockad hon var. Hon minns att hon sprang runt där ute helt chockad och panikslagen efter att hon tog sig därifrån medan tårarna spruta ut. Hon ville inte heller greppa vad det var som just precis hade skett. Hon ville inte inse att det där fruktansvärda som hon alltid varit så rädd för ska hända, men som hon trodde aldrig skulle hända henne hade inträffat. Hon trodde först att hon var i en mardröm som hon tillslut skulle vakna upp ifrån. Hon ville inte inse sanningen. Hon kände så fruktansvärt mycket skam och skuld, hon trodde att allting var hennes fel eftersom att han sa till henne att hon fick skylla sig själv. Hon vågade inte ens berätta för en enda på flera månader. Hon gick och höll allting för sig själv väldigt länge. När hon sen tillslut vågade börja berätta så sa hon inte så jätte mycket om det. Det enda hon egentligen sa var att hon varit utsatt för ett sexuellt övergrepp, men vad för sexuellt övergrepp gick hon aldrig in på. För mer än så sa hon inte eftersom att hon skämdes så fruktansvärt mycket och eftersom hon kände sig så fruktansvärt äcklig. Hon var livrädd för att inte bli trodd och allt hon ville var bara att försvinna från världen, för hon skämdes så mycket över det som hade inträffat och hon skämdes för det som han gjorde. Hon kände sig så fruktansvärt äcklig och smutsig och hon blev en helt annan person. Hon kände inte ens igen sig själv. Hon drack sig blandannat så stupfull på fester så hon knappt kunde stå, för allt hon ville var bara att få glömma allting för en stund. Hon ville inte tänka på det som hon hade råkat ut för och då blev det att hon på fester hällde i sig extremt mycket alkohol. Hon minns ett tillfälle så väl när hon var hemma hos en kompis där dem hade en hemmafest med några andra, hon hade köpt med sig väldigt mycket alkohol som hon slängde i sig bara för att få glömma allt som sakta sakta bröt sönder henne i tusen bitar. Tillslut blev hon helt borta, hon föll blandannat ihop på golvet medan tårarna spruta ut. Hon sa rakt ut att hon känner sig så fruktansvärt äcklig. Hon var verkligen en helt annan person, hon var inte den där glada tjejen. Hon var helt förstörd inombords och just då visste hon varken ut eller in. Hon visste helt enkelt inte hur man lagade ihop en förstörd och trasig själ som gick sönder mer och mer för varje dag som gick. Allt som hon just då visste var att hon bara ville dö. Det var det absolut enda som ekade i hennes huvud. Hon var helt säker på att det skulle komma en dag då hon skulle avsluta sitt liv. Men idag är hon väldigt glad över att hon aldrig gjorde det, för idag känner hon det att hon faktiskt vill leva. Trots hennes förflutna så vill hon kunna få en bra och fin framtid, och hon vet även att en fin framtid väntar på henne. Hon är endast 23 år och har en massa möjligheter framför sig som väntar och den tjejen som ni läser om är jag Sofia.