Dans är livet

Var idag vid 11.00 iväg på dansträning som höll på mellan 11.00-12.30. Ett riktigt roligt och härligt träningspass verkligen! Dansläraren sa även det att jag har kommit in i dansen väldigt bra vilket kändes jätte roligt att få höra eftersom att jag först och främst missade första lektionen när jag hade hjärnskakning, sedan även andra lektionen när jag låg inlagd på psyk. Så dem andra i dansgruppen hade ju hunnit börja innan mig, men jag har trots det kommit in väldigt bra i dansen vilket känns jätte roligt verkligen! Det är så härligt att dansa och det är inne i dansstudion som jag verkligen kan koppla bort allt annat till max. Inne i dansstudion existerar inte dem jobbiga tankarna överhuvudtaget och jag känner även att jag får ut mycket känslor via dansen, en hel del attityd med andra ord eftersom att det är mycket attityd i streetdance vilket jag tror kan vara väldigt bra för mig. För via den dansen kan jag få ut mycket känslor på han som våldtog mig och även på dem som mobbade mig, att få ut mycket attityd är nog något som jag behöver och som citatet beskriver det så ska jag dansa fastän hjärtat brister, för dans får mig att må bra och jag kommer aldrig någonsin sluta hålla på med dans. Dans är verkligen livet och det ska anorexin aldrig någonsin få ta ifrån mig något mer, det är en sak som är säker! Nu är jag dock väldigt trött, så jag hade därför tänkt ta o vila lite. Att tillåta mig själv att vila var ingenting som jag skulle kunna tillåta mig själv till när jag var som mest fast i anorexin, men nu tänker jag faktiskt tillåta mig själv att göra det.