Jag tror att detta kommer hjälpa mig, jag vet inte men jag tror bara. Jag tror att detta kommer hjälpa mig då jag inte för tillfället kan sätta ord på mina känslor när någon frågar. Detta gör jag inte för att få någon annan att må dåligt eller känna skuld utan detta är för att jag ska kunna släppa det, kanske gå vidare fast att jag gärna vill hålla kvar de få saker som jag kan. Att sätta ord på denna förvirring och sorg som har skapats inom mig få mig får mig att må dåligt. Jag har inte känt en sådan sorg som jag gör just nu, hela min kropp skriker av smärta och jag känner hur sorgen inom mig äter det som finns kvar.    Jag känner en sådan känsla av övergiven, nästa som att man är bortkastad. En ensamhet som växer allt starkare inom mig. Var enda minut av min vakna tid gör ont och varje sekund som går äts en del av mitt trasiga inre upp. Att tänka på annat funkar för en sund, det kan få mig att sträcka lite på sig men det hjälper inte i längden. För tillfället anser jag att jag är den mest patetiska personer här på jorden, varken älskade eller önskvärd. Jag känner mig som den gnälligaste personen som inte tar sig förbi ett hinder utan sitter mer eller mindre fast. Att få skriva av sig hjälper kanske för stunden men just nu lever jag för stunden fast att jag vill se framtiden. Jag vill se någon som inte är sorgsen inom sig, som lever med sorg och äter en levande. Jag vill kunna gå vidare, lämna detta bakom mig och kunna blicka framåt men hur kan jag när jag inte vet hur ska ska gå vidare och jag vet inte ens om jag vill.