Jag ställer er en fråga,

Jag känner mig så tom men ändå så full utav något, kanske förväntan. Förväntan på ett liv där medicinen ska återhämta mig, ge mig mitt vanliga liv tillbaka. Få mig att upprymmas utav glädjeskratt. Jag vaknar upp varje morgon och hoppas på att må som vanligt, inte känna sig yr, förvirrad och som om halva hjärnan fattades. Jag är förväntansfull att få vakna upp i mig själv, i min underbara kropp. Som jag stolt kan sägs. Vad är er största förväntan/ önskning? Ge mig ett svar, ge mig en kommentar :) Ha det bäst!