Ibland finns det inget syfte med en text

  Han har ett ansikte utav sten och ett leende av glas, där mina rädda ögon speglas. The monster skulle jag kalla honom. Han är inte som alla andra, fast på ett dåligt sätt, som ett monster. Hans röst är mer som ett mummel i mörka toner  och ett par tänder lika vita som svart. Satans unge är kommen skulle jag tro, som en mörk demon inom mig, han kommer bara när man sover och äter ens hjärta inifrån. Sakta så torteras hjärtslagen till en enda pipande rytm. Död, viskar han sedan i den sovandes öra, död.....   De offer han själv dödat använder han till att laga sin egna själ, en själ gjord på jordens befolkning för att förgöra det liv som finns.   Han är som en enda mardröm, han är en mardröm, min mardröm. Alla mina mardrömmar ihop skulle skapa The Monster. Död......