Om första trimestern

Nu tänker jag skriva om den första trimestern, eftersom jag redan har den bakom mig, och i närminnet.  Jag började misstänka att jag antingen var gravid eller hade nåt annat fel på mig i mitten av april. Jag var dödstrött och kände mig krasslig. Det knep i magen från dag till dag, utan att mensen började. Då gjorde jag några graviditetstest som alla visade extremt svaga streck, så jag trodde inte riktigt på dom. När min menstruationscykel hade varat 44 dagar (då en normal cykel tar 28-32 dagar) åkte jag till rådgivningen för att få göra ett test där också. Den var negativ. Sa dom. Så jag fick fortsätta att invänta min mens som aldrig kom, för jag gjorde ett utan tvekan positivt test fyra dagar senare! Det var en lättnad, för jag hade  börjat bli orolig för att det berodde på något annat, allvarligt, när mensen inte började synas till. Och glada var vi, för det var en önskad graviditet. Och beibin fick nästan direkt ett beibi-namn av Topi; Magnus/"Mane". "Jättegulligt". Hahaha...  Första rådgivnings besöket var den 6.5, dit var jag tvungen att gå ensam eftersom mannen arbetade utomlands. Det var spännande. Jag fick en ordentlig föreläsning om graviditeten av en hälsovårdarstuderande. Massor med papper att ta hem och läsa. Det togs blodprov och så mättes blodtryck och vikt. Den beräknade tiden blev då 10.12. Sen fick jag en tid till ett överlopps ultraljud, eftersom vi misstänkte att graviditeten inte hade varat så länge som "den borde" ha gjort (dvs. om min mens vore regelbunden).  Saker som jag har varit sugen på har överlag varit salta och sura saker. Sura frukter, salmiak. Allt för söta saker smakar äckligt.  Första "överlopps" ultraljudet var jag på 12.5. Då var jag bara i vecka 7+5, beibin såg ut som en ostbåge, och den beräknade tiden flyttades till 24.12, julafton! Världens bästa julklapp. Ungefär vid den här tiden började jag må dåligt, illamående som höll i sig hela dagen. Det fick jag hållt någorlunda i styr med att äta små mellanmål hela tiden. Jag kunde gå max. 2h oäten i ca. en månads tid, det var jobbigt. Allt som allt har jag bara spytt ca. 10 gånger, som tur.  Det andra ultraljudet var 5.6, dit kunde även gubben komma. Den rejäla 4cm långa bebben spratlade vilt, jag visste inte att de var så rörliga redan då! Det var en upplevelse.  16.6 hade vi det andra rådgivningsbesöket. Blodtryck och vikt mättes igen. Sen pratade vi lite och lyssnade på Manes hjärtljud. Den 25.6 hade jag rådgivningsläkare. Sen dess har jag inte haft flera besök någonstans och nu väntar jag extremt mycket på nästa ultraljud som vi har om 2½ vecka. Det ska bli så spännande!    Det var det. Jag har varit trött, kännt mig svullen och haft ont i svansryggen. Men för det mesta har jag mått bra. Idag är det prick 5 månader till den beräknade tiden..!