Du, min vän, kommer alltid ha en unik plats i mitt hjärta.

Jag sitter på en träbänk i skolan, klassen har rast och jag har satt mig ner för att skärma ute världen. Jag försöker tänka att denna dag kanske blir bra, en bra dag efter nästan ett helt år av dåliga dagar. Jag minns mitt löfte till mig själv om att jag aldrig ska gråta i skolan, hur förkrossande livet än är. Plötsligt, när jag sitter och inte gör någonting på denna alldagliga bänk, så sätter du dig bredvid mig och säger hej. Jag tittar på dig och förstår inte riktigt varför du pratar med mig, jag är ju Ingen. Du frågar hur det är med mig och vi börjar prata lite allmänt. Efter en liten stund tar du upp din ipod och frågar om jag någonsin hört något av Håkan Hellström. Jag säger nej och du frågar om jag vill höra en låt, vilket jag vill. Jag stoppar den ena öronsnäckan i örat och väntar. Efter några sekunder börjar musiken flöda och jag är fast. Jag frågar vad låten heter och du säger "Hurricane Gilbert", i den stunden vet jag att det alltid kommer vara min favoritlåt. Låten och rasten är slut och vi ska gå tillbaka till klassrummet."Om du vill så kan vi gå hem till mig efter skolan så kan vi lyssna lite mer på Håkan."Den meningen, som är betydelselös för många, betyder allt. Jag vet inte om jag vågar men tillslut säger jag "ja". För du ser mig, för första gången på ett år så ser någon mig. Du, min vän, kommer alltid ha en unik plats i mitt hjärta.Jag står utanför Espresso House och väntar, för första gången är jag tidig. Jag ser dig komma från stationen. Du kommer fram till mig och ger mig världens största kram. Efter dagen jag haft så är den välbehövlig."Om du vill så kan vi köpa med oss fika och gå hem till mina föräldrar. De vill gärna träffa dig eftersom du inte varit där på länge."Den meningen får mig att le och jag tycker det låter som en bra idé. Vi går in och köper med oss fika, sedan går vi hem till dina föräldrar. På vägen dit pratar vi om allt mellan himmel och jord. Du frågar mig hur det går med utbildningen, Henne och hjärtat. Jag frågar hur det går med nya jobbet och kärleken. Jag berättar om det som tynger, jag klarar inte av att säga så mycket då jag inte vill börja gråta - men jag ser på dig att du förstår. Du har alltid förstått. Alla gånger jag inte orkat med livet och velat ge upp så har du förstått och funnits där. När jag velat dansa runt av glädje så har du dansat med, alltid.Vi kommer hem till dina föräldrar och ringer på, din mamma öppnar och ger oss båda världens största kram. Precis som du så förstår hon, på många vis fyller hon en tomhet som jag aldrig trodde skulle fyllas. Vi fikar, ser film och sedan går jag hem med en glädje i stegen. Du, min vän, kommer alltid ha en unik plats i mitt hjärta.Jag tittar ut genom fönstret och ser gulaktig sand. Jag förstår inte riktigt att jag sitter på ett flygplan som precis har landat i strålande solsken och underbar värme. Jag hade tidigare varit väldigt nervös men nu består jag enbart av glädje. Vi går av flygplanet och beger oss mot en buss som ska ta oss till hotellet. Bussfärden tar ungefär en timme, en timme av upptäckande och beundran. Att se en plats för första gången är magiskt. Framför oss kör en liten bil med en massa saker på taket, då utbrister jag: "Det är detta som är Grekland.". Ni börjar båda skratta och jag skrattar med.Vi kommer fram till hotellet, får vårt rum och vi packar knappt upp utan bestämmer oss för att ta ett snabbt dopp i havet. Vi byter om, går ner till havet och ni två är snabba i. Jag står och begrundar över om just denna stund kan vara höjden av lycka. Att få spendera två veckor på denna vackra plats med er. Jag går ner till havet och låter vattnet skölja över mina fötter, en hjärtbultande känsla. Jag känner tacksamhet och så mycket kärlek, sedan slänger jag mig i havet och skrattar som ett litet barn. Ni, mina vänner, kommer alltid ha två unika platser i mitt hjärta.Skratt, samtal och glädje fyller rummet som jag sitter i tillsammans med en massa andra människor. En av dessa människor är du. Jag drar ett skämt och flera vid bordet skrattar. Du säger att du måste gå på toaletten och frågar om jag vill följa med. Medan vi är på toa så pratar vi om vad som hänt under kvällen och hur skönt det är att äntligen lämna ett hemskt år bakom oss och gå vidare. "Jag är så tacksam för att ha dig som vän, att du finns där vid min sida."Orden förlamar mig och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. En konstig känslan byggs upp inom mig och det enda jag kan göra är att le. Att höra någon säga det, att förstå att jag har ett värde - det får muren av värdelöshet runt hjärtat att falla. När det kommer plötsligt och lite oväntat gör det att det känns så mycket mer. Det är svårt att bearbeta och acceptera, men jag försöker - varje dag försöker jag. Du, min vän, kommer alltid ha en unik plats i mitt hjärta.