a world alone.

Hon sitter på en stol i ett rum hon varit i många gånger tidigare. Rummet är fyllt av en massa högljudda människor och rummet tillhör en vän. Hon känner hur musiken fyller hennes kropp, hon börjar stampa i takt till musiken med foten - en välkänd låt som hon älskar. Hon och de andra sitter i en halvrealistisk ring runt ett vardagsrumsbord som är fyllt av glas, flaskor och annat. Bredvid henne sitter två killar och pratar om vad som händer nästa vecka, om den ångest som nästan kväver dem när de tänker på att de ska till jobbet på måndag igen. En tjej kommer fram och kramar henne bakifrån innan hon går iväg och sätter sig på en ledig stol. I rummet finns både nära vänner, sådana hon känt länge, men även nya bekantskaper. Hon tittar sig runt i rummet, ser på alla som skrattar, pratar och dricker - trots allt ljud så försöker hon höra texten i musiken som berör henne enda in i själen.Plötsligt tittar hon upp och möter ett par ögon. Det varar enbart i några sekunder innan han tittar bort, men hon vet att han satt och tittade på henne - precis som hon brukar titta på honom men hon tror att ingen ser. Nu betraktar hon honom ännu en gång - hans ljusa hår, breda axlar och välformade mun. Ibland önskar hon att hon kunde gå fram och känna på dem med sina egna läppar. Fast hon vet att det inte går. Därför studerar hon på avstånd, ser det som inte är hennes. Efter en liten stund tittar han på henne igen och deras blickar möts. I hans ögon tycks hon se en liknande känsla som hon själv avspeglar - en känsla av förtrollning och uppgivenhet. Hon minns det sms hon fick tidigare under dagen, det sms där det stod att han längtade till ikväll för då skulle han få se henne.Hennes mobil plingar till och hon tar fram den."Gud vad vacker du är."Fem ord som rör om enda in i själen, ord som hon egentligen vill höra högt framför alla - ord som kanske aldrig kommer bli sagda. Hon tittar upp och han tittar fortfarande på henne. Hon ler blygt och försöker förtränga den ångest som växer inom henne. Den ångest som kommer hemsöka henne när hon kommer hem till sin inte så tomma lägenhet som är fylld av minnen som påminner om en planerad framtid. En framtid som hon inte är säker på längre, som planerades i en annan tid under ett annat liv.Hon reser sig från stolen och går ut i den stora trädgården. Hon behöver komma bort, försöka glömma den genomträngande blicken. Fast den finns där. Alltid. Hela tiden. Den är där när hon blundar och försöker somna, när hon sitter på jobbet och ringer en massa samtal, när hon sitter bland vänner och försöker låtsas som om allt är bra. Som om allt är som det alltid har varit. Fast det är precis tvärtom. Hon tittar upp på de moln som rör sig snabbt i den kalla vinden, det håller på att blåsa upp till storm. En liknande storm som håller på att formas inom henne. Hon vet att det inte kan vara såhär, att hon inte kan vara delad i två - plikt och känsla. Precis som molnen så måste hon bestämma sig för om hon ska fly eller agera.Musiken överröstar det mesta nu. Hon går in och hittar lägenhetens ägare, hon säger hejdå och är på väg ut. Hon tar på sig jacka, skor och sin väska. Hon känner blicken i ryggen men hon vågar inte vända sig om. Hon vet att hjärtat kommer gå mitt itu om hon vänder sig om och ser den blick som hon önskar tillhörde henne, den blick som hon inte får vilja ha - det som är förbjudet.Hon går ut genom dörren och försöker lämna alla känslor bakom sig även om det nästan krossar henne. Plötsligt, mellan två gatlyktor på en helt alldaglig gata, hör hon någon skrika hennes namn. Det är han. Han som tagit över hennes drömmar och tankar. Han som sakta men säkert fått en hedersplats i hennes hjärta. Han som skapat kaos i hennes inre. Han.Han kommer fram till henne och ser henne i ögonen en lång stund. De säger ingenting trots att kylan slår mot deras ansikten. Efter en stund, som både kan ha varit i tre sekunder eller tre timmar, sträcker han fram sin hand mot henne. Nu står han och väntar, för han vet att det är hennes val. Det är hon som måste vilja, som måste välja denna väg - han kan inte välja åt henne. Han har gjort sitt val och nu är det hennes tur. Hon tittar på honom och tankarna flyger runt i huvudet - all ångest kommer på en och samma gång. Inom henne pågår ett krig mellan plikt och känsla - ett krig som pågått allt för länge nu. Hon känner hur hjärtat slår hårt och sedan tystnar allt. Hon har bestämt sig, hon ser allting väldigt klart och därför gör hon det val hon alltid vetat är det som är rätt för henne.Förtvivlan. Ångest. Uppgivenhet. Acceptans. Glädje. Lycka. Kärlek. Allt på en och samma gång.