Trehundrasextiofem dagar

Hej mina hjärtan! Idag är ingen vanlig dag (för idag skriver jag tenta, suck) för idag är det min och Lars ETTÅRSDAG! Tänk att vi har varit tillsammans i exakt trehundrasextiofem hela dagar. Lars ser mig på ett sätt som jag aldrig tror att någon har sätt mig förut. Han SER mig. Han är den mest omtänksamma personen jag vet. Vet inte hur många gånger han har överraskat mig genom att stå på perrongen mitt i natten för att följa mig hem med blommor och choklad, lagt ner tid och planering på våra dejter, köpa blommor mitt i veckan, små presenter som är briljanta som jag inte ens visste om att jag behövde. Ja, han är verkligen fantastisk, i ordets rätta bemärkelse. Han bryr sig verkligen om mig. Jag har nog aldrig känt mig så sedd och lycklig i hela mitt liv. Jag blir den bästa versionen av mig själv när jag är med honom. Han uppmuntrar mig och står bakom mig i allt jag gör. Han gör mig glad. Så enkelt är det och det är bland det viktigaste i en relation. Och vi har förbaskat jäkla kul tillsammans. Så jag älskar inte honom för alla dessa sakerna utan jag älskar honom för att han är min allra bästa vän och mannen i mitt liv. <3 Klockan 09.32 imorse plingade det på dörren och jag fick hem ett blombud. Texten han skrivit fick mig att storgråta. Helsikke vad han berör mig. Kolla denna magiska bukett också som matchar min nya yogamatta som han aldrig ens har sett. Och så fick jag två askar med choklad. För att han vet hur mycket jag älskar choklad. Älskling, TACK. Jag älskar dig.