Är född med trubbel i mitt blod

Godmorgon!Vill börja med att säga wow. Veronica Maggio igår på stadion var bättre än jag föreställt mig. Hon är ju bara så jävla självklar, rakt igenom. Hennes låtar får mig att kastas tillbaka i tiden och bli sådär nostalgisk som man kan bli när man hör vissa låtar. Hennes låtar sätter ord på känslor som man inte tror existerar och så när man är nära till tårar som kommer FRIKKIN Håkan Hellström upp på scenen. Höll på att tuppa av. Trots att jag såklart blev lurad av någon hemsida och betalade på tok för mycket för våra biljetter så var det helt klart värt det. Värt varenda krona för mycket. Vi laddade upp för kvällen med den bästa sortens husmanskost: korvstroganoff och matvete.Jag hade flätat håret för att komma in i mer festivalstämning och bar lila glittrig ögonskugga Veronica Maggio i ära. Lars var glad för att han skulle gå på konsert för 3:e gången i livet. Innan har han bara sett Magnus Uggla påGröna Lund. Jag hade en svart skön draperad klänning från hm, svart bomberjacka från lager 157, skor från stan Smith och väska från Rebecca Minkoff. Vi upptäckte alltså att vi betalat på tok för mycket när det står en annan kunds namn på våra biljetter. Jag har alltså råkat köpa biljetter av en person som köpt dem billigt och sålt dem dyrt. Who am I? Men men vi kom iallafall in på stadion och möttes av glada hoppfulla taggade peppade människor och det hela kändes nästan i en millisekund som way out west. Inte riktigt men nästan. Men vi var glada ändå, trots ruinerade. När klockan slog 21.00 entrade the Queen aka Veronica Maggio scenen och bengaler i rött och blått tändes i publikhavet och huden blev alldeles knottrig av gåshud. (Jag bestämde mig där och då att när jag gifter mig så ska jag ha bengaler i olika färger som virvlar i vinden.)Den euforiska känslan när "Trädgården en fredag", "inga kläder" och "vi kommer alltid ha Paris" spelades var obeskrivlig. Dagen gick från dag till natt och vi var alla inne i någonslags Veronicatrans. Jag skrålade med i varenda låt såklart. När Håkan gick upp på scen och mina två bästa personer i världen stod på scen samtidigt så kraxade jag ännu högre! Man kan ju inte hålla sig så idag är rösten som om den aldrig hade funnits. "Om man ändå kunde leva livet i ett moln av fucking konfetti" sa Maggio efter detta hav av vita, perfekt skurna pappersbitar i miljontals. Klockrent! Till "den första är alltid gratis" spelades en film som de hade spelat in under dagen på alla fans som var där och dem hade verkligen fångat den där lyckliga euforiska känslan som man får av hennes musik. Det var så bra. Det var så JÄVLA bra. Åh får gåshud bara jag tänker på det nu! Man ville liksom aldrig att detta magiska skulle ta slut! Men plötsligt så var sista låten spelad och det var slut. En av de bästa konserter jag någonsin varit på! MITT HJÄRTA BLÖDER.