Vet ni?

”Vet ni ens vad det är ni begär av mig? När ni säger att jag ska stå ut. Att jag ska orka. Att jag ska fortsätta. Att jag ska våga. Vet ni vad det är ni kräver av mig? Den dödsångesten som färdas genom mina blodådror till mitt hjärta och tillbaka ut i kroppen. Det fängelse det innebär att stänga in mig med sanningen. Jag drunknar i smärtan. Kvävs av plågorna.  Och ni ber mig hålla ut.  Jag vet. Jag vet att enda vägen ur det här är igenom det. Tro inte att jag är smärtsamt medveten om det. Det är det enda jag tänker på. Det som hela tiden fyller mitt huvud.  -Jag måste ta mig igenom det här för att komma ur det. Det är en så skoningslös lösning på det här problemet. En börda som fäller mig. Som får mig att tvivla, vela, vekna, vobbla. Det finns en anledning till varför jag fortsätter söka alternativa vägar. Varför jag alltid har sökt efter dem och varför jag antagligen inte kommer att kunna sluta leta efter en mer human väg. Forskningen är tydlig. Exponering är svaret. Det har de bästa och mest långvariga resultaten. Att upprepa sitt trauma om och om igen tills det inte längre paralyserar en är nyckeln.  Men det är en för jävlig teknik. Obamhärtig. Tärande. Utplånande. Och det som kan ge mig mitt liv tillbaka. Varför skulle något någonsin vara enkelt?  Så jag blir frustrerad. På gränsen till vansinnig, ibland, när det begärs att jag ska stå ut. Jag vet att det är det jag måste. Men vet ni vad det faktiskt är som krävs för att jag ska klara av det här? Att jag måste leva med vad andra har gjort mot mig. Och det är inte något som kan finnas i periferin, lite otydligt och suddigt. Nej. Det måste fram i ljuset. Dissikeras och styckas. Analyseras och granskas. För att det någonsin ska få bli ett minne måste det få ha hänt. Och jag vill inte det. Inget i mitt väsen vill det. Ingen på den här planeten vill att någon annan ska ha skadat en. Ändå händer det. Ändå hände det mig.  Säg till mig att jag ska våga, men vet vad jag måste våga. Säg till mig att jag ska stå ut, men var medvetna om vad det är jag måste stå ut med. Säg till mig att jag ska leva, men kom ihåg vad det är jag måste leva med.”