snällt barn

Vad hände? Ta mig tillbaka i tiden. Jag försöker berätta om en känsla som inte finns. En tomhet som inte existerar. Jag berättar om flyende år och djupa skärsår. Skulle du förstå? Skulle du förstå min kamp? Skulle du förstå att jag ramlat tusen gången om? Att jag aldrig riktigt lyckats klättra upp igen? Att jag inte önskar NÅGON, den smärtan som jag själv genomlider. Nej, de skulle du inte... Jag tittar på gamla kort. År av glädje och ett bekymmersfritt sinne. Ett barn som ler mot en kamera, ovetande om att framtiden består av gömda ärr och sår. Jag tittar på bilder från 1999. Ett lyckligt år, men det kommer jag inte ens ihåg. Och jag drömmer tillbaka till en tid då medicinering mot ångest & sömnlöshet inte fanns med i min världsbild. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig ända hit. Jag står mitt i ett ingenting. Men jag trodde inte att jag skulle ta mig ända hit. Och den svaghet som jag andas, sticker i min hud, river upp gamla sår. River upp något som borde ha dött för länge sedan. Flera år har gått, ungefär fyra. Att förvandlas tar lång tid, och om jag kunde, skulle jag göra om det igen. Kanske ta det lite längre än hit, eller kanske inte alls i närheten. För ett snällt barn följer mamma & pappas bud. Ett snällt barn leker aldrig med sin hud. Jag var nog aldrig snäll.