Skört..

Paniken rusar i blodet, jag vill bara skrika men får inte fram ett enda ord. Hjärtat slår, jag andas men ändå inte, för allt går så fort. Känslorna bildar klump & jag vet inte längre vad som känns mest, vad som känns värst... Det värker i varje cell som finns i min kropp & hela min själ gråter efter dig. Jag saknar dig, jag saknar dig. Det känns så lustigt att inte kunna få fram några vettiga ord, jag bara önskar & ber om att smärtan snart känns lättare att bära. En hel natt utav gråt & ingen sömn, helt ärligt så trodde jag aldrig ens att jag skulle orka stå upp idag. Jag kunde inte åka hem idag, det kändes inte rätt, för på något sätt så känns det så nära dig Jesper, att vara här hemma i ditt Umfors. Så jag åker hem imorgon istället.. För tillfället så briljerar jag nog inte mer än såhär, för allt är just nu så oklart & smärtsamt, varje andetag är en kamp. En tanke & jag gråter, jag är verkligen så skör...  Ta hand om varandra - även livet i sin helhet är rätt skört...<3