Om du visste...
Om du visste hur skör min själ är, hade du varit mer försiktig med vad du sa då? Om du visste hur rädd jag är för att bli lämnad, hade du lämnat mig ändå? Eller hade du stått kvar? Om du visste varför jag avskyr mig själv, hade du varit mer vaksam då? Om du visste vad jag tänkte, hade du ändå låtit mig sitta ensam med mina tankar? Om du visste vad jag brukar göra för att dämpa min ångest, hade du valt att fortsätta blunda ändå? Om du såg min insida, hade du ändå fortsatt med att påstå att det "bara" är att gå vidare? Om du visste vad jag önskade, hade du då kunnat offra lite av din tid, för mig? Om du visste att du kan vara skillnaden till om jag orkar eller inte, hade du då fortsatt kämpa? Hade du då fortsatt tro på mig, även när allt verkar så hopplöst? Om du visste hur mina känslor kan gå ifrån ingenting, till något så extremt att det inte ens går att beskriva, hade du då ändå bett mig vänta? Om du visste att det inte alltid är jag som styr, hade du ändå fortsatt att ta mig för givet? Om du visste hur många timmar jag spenderar med att sitta & försöka pussla ihop mig själv, hade du då varit mer försiktig med mig? Om du visste vad jag visste, hade du då haft samma nonchalanta attityd emot mig?Om du visste att jag knappt litar på vissa människor längre, hade du då kunnat tänka dig min rädsla? Om du visste varför jag kontaktade dig, hade du då ändå prioriterat bort mig? Om du visste varför jag sällan kontaktar dig, hade du då fortsatt att hålla dig undan? Om du visste hur mycket tid jag lägger på att försöka se till att passa in i samhället, hade du då ändå klagat på mig? Sagt att jag inte ens försöker? Om du såg hur hela min kropp skakar av oro & rädsla om nätterna. Om du hörde hur jag grät om nätterna, om du kände hur mitt hjärta slår när jag får panikångest & är ensam. Om du visste att det faktiskt inte var jag som valde smärtan, utan smärtan som valde mig - hade du då ändå bett mig att "rycka upp mig"...? Trots att jag har blivit dragen i smutsen. Tvingad att utstå sånt som ingen ska behöva uppleva. Utstått förnedring och blivit spottad på. Skadad ända in i benmärgen. Lovad och sviken så många gånger. Hoppats och blivit förråd av någon jag litat på. Fastbunden utav lögner. Underlägsen. Har blivit ifrågasatt till den milda grad att min existens bleknat. Sårats. Förolämpats. Fått ärr på kroppen som aldrig kommer att blekna. Ärr i själen som aldrig kommer försvinna. Lurats att tro att jag duger till något mer än att leva för andra. Fått min ungdom förstörd. Trots allt det, så är det ingen som har varit så elak emot mig, som jag själv är.