No control..

Känslorna går inte att sätta ord på, tankarna går inte att undgå - allt bara flyter iväg. Jag känner en smärta som jag aldrig någonsin har känt förut. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag behöver, jag vet inte hur jag ska göra & jag vet framför allt inte hur jag någonsin ska kunna acceptera det som är oacceptabelt. Jag säger inte speciellt mycket, jag gör inte speciellt mycket, för någonstans så känns det lite som att bägaren håller på att ha nått sin gräns & allt bara rinner över. Jag vet inte hur länge det varar, hur långt till mina reservbatterier tar mig, för jag vet ingenting. Jag har egentligen inget att säga, inget att skriva, inget att visa, inget, jag har inget. Jag har bara mig själv, ett stort, svart tomrum, tankar som jag inte ens vet vad de betyder. Det känns som att jag står här någonstans i en storm som inte har något synligt avslut - hoppet sviker mig. Dagarna kommer & går men för det mesta så längtar jag i slutändan bara till natten, för då får jag sova & då känns inget, då finns de för de mesta inget som smärtar. Jag tar inget för givet längre, för jag vågar inte, jag kan inte. Jag står bara här med tomma händer & ett hål rätt igenom mig för att bara invänta något som kan befria mig.Det går tungt att skriva, för jag har inget, allt är som jag säger - bara blankt, ovisst, läskigt & så fruktansvärt obehagligt. Jag är rädd för mig själv, rädd för vad som komma skall, rädd för någon längtan som ständigt maler sönder mig. Rädd för andras reaktioner & frågor. Men framför allt, så är jag rädd för dom tankar som finns inom mig, men som inte äger någon kontur, jag förstår inte. Jag längtar till något som man inte ska längta efter. Jag är inte Meryam, jag är någon som jag inte känner till, jag är rädd..