M e d v e t s l ö s t

Allt känns som ett skämt, livet känns som en lögn; var det till det här jag föddes för att genomgå & lida? Finns det & kommer det någonsin att finnas någon mening med allt detta lidande? Jag skulle så gärna vilja veta vad jag kan tänkas ska prisas med ifall om jag överlever detta.. För just nu så har jag väldigt svårt att se vad det skulle kunna vara, som på något sätt ska ersätta all den här smärtan.  Jag ska alltså klara av att hålla mig själv över vattenytan, samtidigt som problemen hänger som tyngder runt mina fotleder. Det är som att jag ska andas, förklara, hålla andan & skrika på hjälp på en & samma gång. Emellanåt så går vågorna så högt att jag tillslut blir chanslös... När en person håller på att drunkna så handlar det om sekunder, visst? När personen tillslut blivit medvetslös & varit det en längre stund, samtidigt som den fått för mycket vatten i lungorna - så kan det vara försent. När sista sandkornet droppat ner till botten utav timglaset, så har tiden runnit ut & livet, dött ut. Man har bara en viss tid på sig att rädda en person som håller på att drunkna & det är PRECIS samma sak när det kommer till en person som mår psykiskt dåligt. En person som håller på att drunkna, psykiskt.  Så vitt jag vet, så låter man inte en medvetslös människa bara få ligga där & säger till den att "kämpa på, du är så stark. Fortsätta vara stark" - för hör ens personen ifall du skulle säga det? Nej, precis för personen är medvetslös. Samma där, när du mått psykiskt dåligt för länge, så blir du tillslut psykiskt medvetslös. Du kan inte ta in vad andra säger & oavsett hur många gånger man säger  "fortsätt kämpa", så når det tillslut inte längre fram, för då ser & hör personen bara en, enda sak.... Oftast när det gått så långt, så upptäcks det inte förrän det redan är försent. Att låta en människa hinna få sjunka så djupt ner på botten, medan man bara ser på & sedan när personen i princip är död, medvetslös helt utan hopp; ja precis då, så räcker man fram något som man tror ska hjälpa då? Något som inte ens spelar någon roll då, för personen är alldeles för borta för att ens orka ta någons hand & räcka sig efter "hjälpen" då...  Det är precis så, som vårt samhälle idag fungerar; man låter folket bli så sjukt att de tillslut fallerar helt & hållet, för att DÅ, börja fundera på om det kanske behövs lite hjälp ändå. Varför får det ens hända? Hur kan man låta det gå då långt? Hur kan man bara blunda på det här viset..? Jag förstår verkligen inte & det kommer jag nog aldrig riktigt heller att göra, men det är nog bäst det.. För tyvärr så är jag en utav de utsatta, en utav alla tusentals som dagligen får lida pga att samhället är så jävla skevt & orättvist. Kalla det för vad fan ni vill, om det så är att "jag sitter bara & tycker synd om mig själv", fine. Då får jag väl göra det, men alltså helt ärligt så tror jag knappast att någon som dömer mig, hat någon större lust att byta med mig! Eller har jag fel? Är det någon som vill byta ut sitt "helt okej liv" mot mitt?  ;Mitt liv med daglig ångest, ständig känsla av ensamhet, alltid en oro för att bli övergiven, en sorg efter två vänner som tagit sina liv, en barndom som innehöll mer slag än kramar, självskadebeteenden av alla olika slag, en ADHD & en Borderline diagnos. Att ständigt bli missförstådd, dömd för sina handlingar, att jämnt få höra att man måste vara stark; när det är det sista man faktiskt klarar av där & då. När man ligger medvetslös på en bottenlös botten, då anses det vara läge för att börja med sådant som borde ha gjort redan när man såg att jag sjönk ner emot denna botten... Till alla ni som inte varit i det själv; "Man förlorar tron av att bli sjuk. Tron på sin kropp, sig själv, sin förmåga att klara livet. Man blir skyddslös, otrygg, rädd." Ifall du inte ens är villig till att försöka förstå - fine, låt personen bara vara, så kan den ligga där & övergå ifrån medvetslös till död, på bara en sekund. Ifall du vill rädda liv - agera direkt då du ser & eller misstänker att någon håller på att drunkna psykiskt. Agera innan det är försent, fråga en gång för mycket än en gång för lite, om hur en människa mår. Det går inte att förvänta sig att en medvetslös ska ringa på hjälp & det tror jag nog att dom flesta förstår. Så förväntar er då aldrig, att en som mår psykiskt dåligt ska göra det!!!